Klickerträning
Jag vill lära mig att klicka, men jag vill göra det på rätt sätt.. För det känns som att om man börjar klicka fel så kanske det är svårt att få in rätta knycken sen så att säga ;P haha. Jag måste leta runt lite här på nätet om det anordnas någon kurs snart här i närheten.
Bokmal?
Vet ni vad jag ska göra nu? Jag ska kamma Aite och klippa hans klor. Skulle väl tippa att det tar sisådär 10 minuter. Efter det ska jag gå ut en sista sväng med honom. Skulle väl tippa att det också tar ungefär 10 minuter. Sen ska jag gå och lägga mig! Men jag gör det inte för att jag är trött, utan för att jag ska läsa. Som jag har skrivit någon gång tidigare så är jag periodare. Det låter hemskt :S Men jag är det när det gäller allt. Ni vet.. träning, mat, hundaktivitet, internet, allt! Jag är även en bokslukare i perioder. Nu har jag börjat läsa boken "Zelda - och meningen med att ha hund" som Åsa Nilsonne har skrivit. Jag var ju på föreläsning med henne (och Memea Mohlin) under styrelseutbildningen i Stockholm. Jag tyckte att föreläsningen var riktigt bra så boken kan ju inte vara annat än bra den med! :P 
/H
Kontaktkontraktet
Som ni kanske minns så skrev jag för ett tag sen om att jag var osäker på att det verkligen är bra att "rymma" ifrån sin hund när den är ouppmärksam. Nu har jag fått ett svar som jag tycker verkar vettigt. Eva Bodfäldt skriver i sin bok att det är bra att göra detta, och att det leder till att man får en mer följsam hund. Något av det första hon tog upp i boken var just det där med att rymma. Hon kallar det så snyggt för "Indianen". Bland annat så står det att man kan börja med att variera tempo och riktning när man är ute och promenerar. Det får hunden att hålla mer koll på matte och sedan kan man även börja försvinna ibland. Man ska göra det tyst som en indian, utan att säga något till hunden. När hunden upptäcker att matte är borta kommer den ju tycka att det är läskigt att vara ensam och börja leta reda på var matte är. För att den här metoden ska fungera menar Bodfäldt att man ska våga använda hundens rädsla som ett redskap. Hunden kommer tycka att det är läskigt att helt plötsligt vara ensam ute. Hunden lär sig alltså att hålla kontakt med matte av rädsla för att hon ska försvinna. Författaren skriver även att det är viktigt att belöna hunden så fort den söker kontakt. Det ska alltid hända något roligt när man söker kontakt med matte. Då får man en mer följsam hund!
Jag ser fram emot att fortsätta läsa den här boken och börja använda lite av hennes metoder. Så får jag hoppas att det fungerar och att Aite mer och mer kommer bli en följsam hund som ofta söker både ögonkontakt och kroppskontakt.
Matte & Bebis-Aite 3 månader
En matte som försvinner
NU till min fråga: Fungerar bara dessa "rymningar" på valpar, eller kan de fungera på vuxna hundar också? Jag blev lite orolig att det kanske inte längre ger önskad effekt? Jag blev rädd för att Aites förtroende för mig förstörs.. "Matte är opolitlig och försvinner ibland".. Eller? Vad tror ni?
Klickerträning på höns
Jag måste prova filma någon gång så att ni får se hur häftigt det är!
Nu har jag ett dilemma. Aite har just fått sin mat men jag kan inte bestämma mig för vad jag ska äta, och jag är sjukt hungrig. Jag har en sallad med kyckling i kylen, men jag är sugen på thaimat. Kanske sparar jag salladen till morgondagen och beställer lite schezuankyckling nu. Det hade suttit fint i magen måste jag säga.
Föressten så har jag just tagit en powernap i 3 timmar. Oppss. Det var iallafall gryyymt skönt. Ikväll blir det bara lugna puckar för mig och Aite. Tänkte slå på en film och äta popcorn! :)
Fy på mig!
Jag är fortfarande uppe. Jag fastnade när jag började läsa en massa bloggar. Nu måste måste måste jag gå ut med Aite, sen sova. Jag tror att jag ställer klockan på 08:00. Då hinner jag ta en långpromenad med Aite, äta frukost och duscha innan halv elva.. förhoppningsvis? Kanske måste jag kliva upp redan 07:30?
Jag tänkte skriva en liten lista på hundbloggar som jag läser för tillfället.. sen ska jag sova ;) Här kommer listan:
Stina&Rasmus&Oskar - klart man måste följa Stina?! Hon kanske missar att berätta något åt mig då får jag ju läsa det i bloggen iallafall
Linn&Nero - äntligen någon som är duktig på att uppdatera ;) och hon har en massa söta bilder på sin Nero (favoritnamn!!!)
Leo&Lea - så fina bilder på hennes lilla chihuahua!
Enter&Matte - la till denna blogg idag, kul att se bilder på och läsa om en annan jappes vardag
Anna&Sheltisarna & Linda&Kinapuffarna - tyvärr är båda två HEMSKT dåliga på att uppdatera ;/
Jag läser även andra bloggar, men hund är ju det mest intressanta ämnet :)
GODNATT!
En massa tips på hund-läsning
Böcker:
- "Hur får jag hunden att..." skriven av Memea Molin
- "Aktivering" skriven av Nina Roegner & Alexandra Kamis
- "Handling" skriven av Mia Sandgren
- "Agility" skriven av Veronica Bache
- "Bli herre över din hund" skriven av Victoria Stilwell
- "Från valp till unghund utan problem" skriven av Nina Roegner
Nu ska jag även börja läsa "Kontaktkontraktet" av Eva Bodfält. Har höga förväntningar på den boken :) Jag hoppas verkligen att det finns bra tips på hur man stärker banden till sin hund och tips på bra kontaktövningar. Jag kan inte säga att jag gillar en viss persons hundböcker, utan det är så olika. Man snappar upp olika saker från olika böcker. Och en bok som jag överlag har tyckt om kan ha kapitel som jag tycker verkar helt ovettiga.
Tidningar:
- "Hundsport"
- "Härliga Hund"
Det är bra tidnignar som oftast innehåller något för alla :) Härliga Hund är mer lättläst och översiktlig än Hundsport men i Hundsport finns det med annonser för bland annat utställningar.
TV:
- "The dog wisperer" med Ceasar Milan
- "It's me or the dog" med Victoria Stilwell
I mannen som talar med hundar handlar det ju mycket om det psykologiska. Hans metoder har ju varit omdiskuterade. En del hävdar att de är för hårda medan andra hävdar att de är bra. I Victoria Stilwells serie är det mer konkreta träningstips. Hon tränar bort negativa beteenden medan Ceasar kör mer på psykologi. Jag tycker att båda är bra på sina sätt :)
Internet:
- Veterinär på internet
- Svenska Kennelklubben
- Norra Norrbottens Kennelklubb
- BHK malmen
- Gällivare Hundungdom
- Vovve
Alla kennelklubbar är ju bra att gå in och kolla på då och då. De annonserar bland annat om kurser, utställningar, tävlingar och annat spännande :) Vovve la jag till bara för att det kan vara intressant läsning. Det finns alla möjliga vettiga och ovettiga diskussionsforum på den hemsidan.
Nu ska jag börja förbereda för middagen. Hela familjen kommer hit ikväll på middagsbjudning. Det blir bakpotatis med olika röror till huvudrätt och till efterrätt blir det crepes med nutellafyllning! Mums ;P
Aite, underhunden?
Vet ni vad jag just upptäckte? Att jag sällan skriver om de negativa sakerna med Aite, det som vi jobbar på och försöker förbättra. Oftast så skriver jag ju om sådant som är bra och bara allmänt om vad som händer. Vad beror det på? Vi kanske inte vill berätta för att det är pinsamt? Eller så vill vi inte riktigt erkänna att våra hundar inte alltid är så perfekta som vi önskade att de var. Men varför det egentligen? :) Ingen är ju felfri. Alla har vi våra brister, så även våra hundar. Att se felen gör ju att man kan ta steget till att förbättra dem. Men låtsas man inte om dem så kommer de alltid att finnas där under ytan.
Ni som känner mig och Aite och som ofta läser den här bloggen vet ju att Japansk Spets i grund och botten är framavlad som vakthund. Det har ju både sina fördelar och nackdelar. Jag har lyckats kontrollera Aites vaktinstinkter bra på de flesta plan förutom ett - i bilen. Aite vaktar bilen som om den vore hans käraste ägodel. Kommer någon nära så skäller han. Det gäller både när jag är i bilen och när jag inte är i den. Det här har varit ett stort problem för mig, eftersom det är otroligt frustrerande att ha en hund som sitter och tokskäller när man kör i tätbebyggt område. Nu till något positivt: Det har blivit bättre! Hurra :D Och vi fortsätter göra framsteg men än är det inte bra. Han skäller inte lika mycket nu, utan oftast bara någon gång beroende på hur långt borta "hotet" är. När det var som värst och inget verkade fungera så funderade jag seriöst på att köpa ett Anit-skäll halsband. Tack och lov så sparade jag slantarna genom att ha tålamod och åter tålamod.
Det var ett problem som jag har med min Aite. Andra som jag har är bland annat att han är väldigt kräsen, rädd för stora hundar, otroligt envis och att han inte vet hur man hälsar fint på människor. Det där med att hälsa fint är helt och håller mitt eget fel. Jag har aldrig lärt honom hur gör när man hälsar fint. Det är jag själv och mina närmsta som har tyckt att det är så gulligt när han kommer studsande och hoppar och slickar på en. Fy på mig alltså! ;)
Nåväl. Nu vet ni det :) Ingen är perfekt.
/Helena
Ensamhetsträning
Efter ett tag så började jag även gå ut genom ytterdörren och komma tillbaka igen. Från början var jag bara borta någon minut och jag har alltid sett till att ensamhetsträna när Aite har varit trött. Jag ville inte att han skulle vara uppspelt och pigg när jag lämnade honom, utan jag vill ju att han ska lära sig att när matte är borta så sover man. Jag har alltid kört på att jag inte ska gå tillbaka förän jag hör att han är tyst. Det gjorde jag för att han inte ska lära sig att jag kommer om han ylar och gnäller. Jag tränade på detta minst en gång om dagen och jag kunde hela tiden öka tiden. När jag kunde lämna honom ensam 15 minuter så var jag väldigt stolt ;) Vi gjorde nästan hela tiden framsteg så jag kunde öka tiden med några minuter åt gången. Jag minns att en gång så var jag tvungen att minska tiden igen under några dagar. Förmodligen så lämnade jag honom när han hade för mycket energi och absolut ville vara med mig. Jag tror att det gäller att man tar det lugnt och går sakta fram. Då får man nog en hund som är lugn och bekväm med att vara ensam.
Något annat jag alltid har varit noga med är hur jag hälsar på Aite när jag kommer hem igen och hur jag gör när jag går. När jag går från honom och ska vara borta ett tag så ser jag först och främst till att han är rastad och gärna lite trött. Jag har även valt att alltid säga "Hejdå Aite, matte kommer snart" när jag går. Vid det här laget så vet han att när jag säger det så ska han vara själv ett tag. Jag tror att det är väldigt viktigt hur man hälsar på sin hund när man kommer hem igen. Jag har alltid försökt att bara vara neutral.. Även fast han är MEGAGLAD och hoppar och är alldeles överlycklig så har jag bara sagt "Hej gubben", klätt av mig och låtsats som att det inte är något speciellt med att jag kommer in genom dörren.
All den här träningen har gett otroliga resultat. Jag är jättestolt över hur duktig Aite är på att vara själv. Från början ylade han bara jag gick på toaletten men nu klarar han av att vara ensam flera timmar. Vet ni vad han gör när jag är borta? Han sover. Han har ALDRIG gjort något dumt när han varit ensam. När jag kommer hem så reser han sig upp, gäspar, sträcker på sig och kommer fram och nosar på mig. Ibland gör han inte ens det. Ibland reser han bara på sig och går och lägger sig på ett nytt ställe.
Jag har lärt Aite att det inte är någon Big Deal att jag går ut genom dörren och kommer in igen någon timme senare. Han vet att när matte går då lägger man sig ner och sover :)
Hur är era vovvar när dem är själv? Har ni ensamhetstränat på andra sätt? Berätta gärna :)
/Helena
Hachiko - En sann historia om tro, tillgivenhet och odödlig kärlek
En till!
Jag har en paus i mitt städande just nu :P Jag har hittills städat mitt sovrum, alltså är det BARA gästrummet, hallen, vardagsrummet, köket, toaletten och klädkammaren kvar. Men det känns inte så jobbigt.. Det är rätt skönt att påta på i sin egen takt, tänka på helt andra saker och ändå se hur rent och fint allt blir. Nu när jag höll på i sovrummet så drogs tankarna naturligtvis till vovvar..
Jag har ju tidigare berättat att jag är sugen på en till hund, men att jag ska vänta tills Aite blir äldre. När jag tänker på saken så vore det ändå rätt passande att ta en till hund NU eller om nästan ett år.. kanske under våren/sommaren 2011. Jag vet ju att det inte kommer bli någon till hund nu. Känns som att det hade kunna bli kaos nu när Aite är på god väg in i tonåren. Faktiskt så blir han 10 månader om en vecka :) Hojja vad tiden går fort.. Känns som att det var igår jag hade en liten, rädd och osäker 8-veckors valp. Kanske blir det en till liten pojke till nästa sommar då? Vid det laget är ju Aite nästan 2 år och förhoppningsvis en riktigt duktig kille..
Jag undrar om det skulle bli en till jappe isåfall eller om det blir någon annan ras? Förmodligen så blir det en Japansk Spets till men det finns ju så många andra fina raser. Mitt krav är ju att det ska vara en ras som allergiker brukar klara av. JAG är inte allergisk men så många i min omgivning är det.. så det underlättar ju med en hund som de flesta tål. Men det där är ju olika från person till person också..
Innan jag skaffade Aite så skrev jag en lista på hundraser som jag hade hört/läst att folk brukar tåla. Så här såg den ut:
Bichon frisé
Bichon havanais
Dvärgschnauzer
Irish softcoated weaten terrier
Japansk spets
Kinesisk nakenhund
Lagotto
Portugisisk vattenhund
Pudel
Puli
Samoyed
Shih-tzu
Whippet
Som sagt så är det ju olika för alla. En del kanske tål Japansk spets jättebra medan det inte alls funkar med Lagotto. Jag skrev även upp ännu fler raser men dessa var de som jag tyckte flest allergiker verkade tåla :)
När jag hade skrivit listan så började jag titta på de olika hundarnas ursprung, vad de var framavlade för, storlek, pälsvård, energibehov.. ALLT. Jag föll ju ganska direkt för 4 av raserna på listan.
Dvärgschnauzer
Japansk spets
Pudel
Samojed
De andra var för stora, för små, för fula (förlåt), för mycket pälsvård, för stort eller för litet energibehov OSV.
Efter lite grövre gallring så åkte även Samojed och Pudel bort. Samojeden kräver ju ändå en hel del aktivering och den kändes lite för stor för att ha i tillexempel en liten etta om jag flyttar. Den kändes även för stor för att ha med sig när man reser. Pudeln valde jag bort på grund av all pälsvård. Man behöver ju inte hålla på trimma och så men pudel är ju mycket finare när de är trimmade och välvårdade i pälsen. Jag har även för mig att jag såg pudeln som skör och lite klen.. Det tar jag tillbaka nu när jag har träffat Stinas pudlar. De har ju energi som ALDRIG tar slut. Jag kan iallafall erkänna att jag var sugen på någon mindre vanlig ras än Pudel.
Dvärgschnauzer och Japansk spets tyckte jag ändå oftast beskrevs ganska lika både på internet och med de uppfödare och ägare jag har pratat med. I det stora hela så beskrivs båda raserna som en "Stor hund i litet format". Båda har tydliga vaktinstinker. De har ungefär samma aktivitets och motionsbehov. Båda är väldigt anpassningsbara och hänger med på det mesta. De beskrivs som kloka, uthålliga, läraktiga hundar. Båda hundarna är även väldigt envisa.. Japansk spets fäller ca 2 ggr om året. Dvärgschnauzer bör man trimma 4 ggr om året. Väldigt lika hundar till insidan och mentalt men på utsidan är ju skillnaden stor.
Avgörandet kom när jag träffade en alldeles bedårande Japansk Spets. Jag tog även med min allergiska mor och hälsade på hos Jappen och det gick hur bra som helst. Så då var det avgjort. 1-0 till japansk spets. Faktiskt så var jag hela tiden inne på en Jappe. Och man ska väl lita på magkänslan? :) Jag tyckte nog även att Japansk spets var lite finare. Alldeles kritvit med mörkbruna mandelformade ögon :) Nu tycker jag i och för sig att Dvärgschnauzer är hur söta som helst med sina buskiga ögonbryn och sitt skägg.
Kanske blir nästa hund en Dvärgschnauzer?
Nej det tror jag nog ändå inte. Jag är alldeles för kär i Japansk Spets. Men man vet aldrig ;)
Jag och bebis-Aite. Han var bara 3 månader på den här bilden :)
Promenadtankar
Hej allihopa! Just nu sitter jag här i min soffa, slökollar lite tv och skriver här. Imorse blev det som vanligt en långprommis med min vovve. Vi gick hemifrån ner till älven och längs älven en bra bit, sen gick vi över till andra sidan och upp på fjällnäs. Sen ner igen och hem :) Väldigt skönt måste jag säga.
När vi var på andra sidan så stötte vi på en lösspringande setter. Jag tycker att det kan vara lite besvärande när man träffar på hundar utan någon ägare. Man vet ju aldrig vad det är för hund som kommer springande. Dels så vet man ju inte hur hunden är mentalt men även så kan den ju vara skadad eller bära på någon sjukdom? Nu när det går kennelhosta så tänker man ju extra på det. Den här hunden stannade och tittade på mig och Aite en bit bort sen körde jag iväg den och promenerade vidare. Faktiskt så tror jag att det var den enda hunden vi träffade på hela promenaden? Man brukar ju alltid stöta på någon fler men icket.
Under promenaden så kom jag att tänka på vars jag vill promenera någon morgon när det är riktigt bra väder, nämligen upp efter femman. Det brukar ju vara riktigt skönt. Det blir nog nästan lite väl långt för Aite. Han kommer vara helt slut efter en sån promenad men jag tror ändå att han kan tycka att det är kul :) Det tar ju sin lilla tid att gå upp och ner. Och jobbigt är det.. speciellt i början för där är det så himla brant.
Förresten så kan jag ju även berätta att Aites bitsår nu har läkt helt. Det ser riktigt bra ut. Ett ärr kommer han ju alltid att ha men tack vare all päls så kommer ju inte det synas :) Nu hoppas jag verkligen att pälsen växer ut i turbofart så att det inte syns när han ska ställas ut! :S
Nu tänkte jag väl snart gå och ta en dusch och fixa mig för jag jobbar i eftermiddag. Faktiskt så jobbar jag eftermiddag hela veckan. Och så jobbar jag lördag också :) Det blir nog kul.
/Helena
Inofficiell utställning, tankar om aggretion och en rekommendation
Snart ska Aite på sin första utställning. Den är inofficiell och anordnas av NNKK, om precis en vecka är det dags :) 29/5. Matte börjar visst bli nervös? Haha. Det behöver jag ju inte vara.. Det är ju Stina som ska gå med honom :) Tack till henne!! Undra vad domaren kommer säga om hans bortrakade hår och om såret? Förhoppningsvis gör det inte så mycket.. Menmen.
Pratade faktiskt med min granne igår. Han är lydnadsinstruktör, domare och lite allt möjligt när det gäller hund. En mycket erfaren man enligt mitt tycke. Jag frågade om det var troligt att hunden som bet Aite biter igen, för det är ju det folk säger och det jag är rädd för. Han sa tyvärr JA. Just eftersom det var så oprovocerat så är det mycket troligt att den hunden biter igen, och det behöver inte vara en hund nästa gång. Kanske ett litet barn? Usch vad hemskt. Börjar nästan böla bara jag tänker på det.
Nej, nu ska jag inte tänka sånna hemska tankar, man blir bara ledsen och upprörd över det. Nu ska jag istället städa mitt hem. Det behövs. Det dras in så himla mycket grus och skit nu.. Min hallmatta ser beige ut fast den egentligen är blå. Äckligt. Sen tror jag att jag ska bege mig till mor&far en sväng och hjälpa till där lite.. Igår var jag där i flera timmar och hjälpte till i trädgården. Tur att jag tycker att det är kul :) Nu var det visst garagestädning på G.
Just ja, jag måste förbi Ankis Zoologiska också och lämna igen en spray som jag lånade av henne. Det är en spray från Espree som heter "Natural Bandage". Den sprayar man på hundens sår. Det blir som ett naturligt bandage. En slags osynlig hinna som lägger sig på såret men ändå låter det andas. Den är blodstillande så den är även bra att spraya på om man har råka klippa klorna för långt. Den är också smärtlindrande och läkande. Så innerhåller den bitrix som är bittert, vilket gör att hunden inte vill slicka såret. Jag tycker att den fungerade jättebra :) Han vill verkligen inte vara där och slicka. Han har varit på väg någon gång men vänt bort huvudet lika fort. Rekommenderas varmt!
/Helena&Aite
Fågelhund
Jag lägger in en bild på min lilla fågelhund. Han är hemskt förtjust i kycklingarna. Han står och glor på dem från alla vinklar, och försöker trycka in nosen genom hönsnätet. Men han är faktiskt superduktig med dem. Första gången han såg dem så började han skälla men jag korrigerade honom direkt och berömde när han var tyst och efter det har han inte sagt ett knyst. Han bara står och ser förundrad ut :)
Tänk om det vore så lätt med andra småproblem man har med honom? Hm..
Eftersom Aite är min första hund så är han ju lite av en testdocka för mig. Jag vet ju inte alltid vad som är bäst, och alla säger olika så man får ju prova sig fram. Ofta så upptäcker man ju först i efterhand när man har gjort lite fel. Till exempel så lät jag honom skälla på fåglarna i Tjautjas. Jag tyckte ju bara att han var söt och där störde han ju inte någon och det var ju inte farligt på något sätt. Men jag fick ångra mig rejält. Här om dagen så såg han några skator sitta på andra sidan vägen och jag hade honom lös. Innan jag ens hann reagera så stack han mot skatorna. Tänk om en bil hade kommit? Hemska tanke. Vi får jobba på att få bort fågelintresset!
Här kommer bilden:
Aite och skidåkning
Idag for jag, aite och pappa till kojan :) Pappa tog skotern medan jag bestämde mig för skidorna. Aite följde såklart med mig :) Första gången jag åkte skidor med Aite gick det svinbra. Han sprang mestadels en bit framför mig och förstod att han skulle hålla sig borta från skidorna. Men idag gick det inte alls lika bra. Jag tror dock att jag vet orsakerna.
1. Vi hade sele och lina för första gången, och han fattade inte riktigt att han inte kunde springa hur som helst då.
2. Det var rätt mjuk snö på vissa ställen, så Aite fick kämpa rejält för att ta sig framåt, vilket resulterade i att han blev trött.
3. Vi åkte helt enkelt för långt. Man såg att han blev trött och lite osäker.
4. Jag blev irriterad för att det gick så dåligt och förmodligen kände Aite det.
Men det viktigaste är ju att jag vet att det blev lite fel, så till nästa gång vet jag hur vi ska få det att fungera bättre :) Kortare sväng, bättre före, glatt humör och så tror jag att vi ska skippa selen. Det är bättre att han får springa lös. Då vet jag att han tycker att det är kul. Och har Aite kul så är matte nöjd.
Lägger in en bild från första gången vi var ute i skidspåret. Då hade han sin illgula väst på sig så att han skulle synas ifall någon annan skidåkare kom.
