Jag lägger in en bild på min lilla fågelhund. Han är hemskt förtjust i kycklingarna. Han står och glor på dem från alla vinklar, och försöker trycka in nosen genom hönsnätet. Men han är faktiskt superduktig med dem. Första gången han såg dem så började han skälla men jag korrigerade honom direkt och berömde när han var tyst och efter det har han inte sagt ett knyst. Han bara står och ser förundrad ut :)

Tänk om det vore så lätt med andra småproblem man har med honom? Hm..

Eftersom Aite är min första hund så är han ju lite av en testdocka för mig. Jag vet ju inte alltid vad som är bäst, och alla säger olika så man får ju prova sig fram. Ofta så upptäcker man ju först i efterhand när man har gjort lite fel. Till exempel så lät jag honom skälla på fåglarna i Tjautjas. Jag tyckte ju bara att han var söt och där störde han ju inte någon och det var ju inte farligt på något sätt. Men jag fick ångra mig rejält. Här om dagen så såg han några skator sitta på andra sidan vägen och jag hade honom lös. Innan jag ens hann reagera så stack han mot skatorna. Tänk om en bil hade kommit? Hemska tanke. Vi får jobba på att få bort fågelintresset!

Här kommer bilden: