1.Ta fram din mobil.
2. Bläddra igenom din inkorg.
3. Stanna när du räknat till tio och skriv smset.
4. Gör likadant på varje fråga.

1. Vad skulle du säga om din pojkvän var otrogen mot dig?

Jag och min hund har just ätit lunch. LYX-LUNCH till och med.. eller nja. Korv och makaroner blev det. Både till Aite och mig. Som jag misstänkte så ville han inte ha någon mat i morse men då fick han lunch nu samtidigt som mig. Jag tänkte promenera upp på Dundret så det kändes hemskt att han skulle gå på tom mage :P Korv och makaroner är väl kanske inte den bästa maten för varken människa eller hund, men gott tyckte vi att det var. Iallafall så började det störtregna när vi satt och åt så det får bli en Dundret-tur en annan dag istället.

Nu har jag lite alternativ på aktivitet istället för Dundret, nämligen detta:
1. Städa 
2. Boka flyg och boende till Skara
3. Börja plugga
4. Sortera papper
5. Ta en powernap

Ska jag vara ärlig så lutar det åt alternativ nummer 5.
Sen kanske det blir alternativ nummer 3..
Och så måååste jag göra alternativ nummer 2.

Nåväl. Nattinatti! :P

Idag har jag och min syster spårat med Aite. Vi åkte ut och gick varsitt spår i skogen, väntade 40 minuter sen åkte vi tillbaka med Aite. Han var otroligt duktig idag. Han hittade båda spåren direkt och hade väldans bra fart :) Och han blev överlycklig när han hittade leksakerna och fick tokbusa med matte. Det verkar som att han tycker att det är riktigt roligt att få spåra, och finns det något roligare än att se sin hund jobba målmedvetet och med glädje? :) Hihi, kul! Duktig vovve!

Jag, Linn och Stina har haft filmkväll ikväll. Det var mycket trevligt. Stina hade gjort med sig en otroligt mumsig sallad som innehöll allt från gurka till morötter och ananas. MUMS! Så inhandlade vi lite annat snacks också. Alla hundrasjutttioelva hundar var såklart med under kvällen. Nero, Oskar, Rasmus och Aite. Innan vi for hem till mig så släppte vi lös dem och lät dem busa. Det var nog klokt för annars hade risken varit stor att lägenheten inte riktigt hade varit sig lik :P Det blev ju en del gnäll, våldtäkter och ett och annat skall, men 3/4 av hundarna är ju tonårstrotsiga nu så det får man ju räkna med. Vi hade iallafall en hemskt trevlig kväll som kommer att göras om snarast! :)

FÄRG! Jag behövde lite fäääärg på min blogg. Och nu är det färg, orange! :) Hihi


Jag satt just och bläddrade i min almanacka och jag insåg just att jag har en hel del roligheter att se fram emot. Det mesta är ju helgaktiviteter men det är väl så det ska vara. Jobba och slita på veckorna och hitta på roligheter på helgerna.

Detta är vad jag (än så länge) har inplanerat fram till jul:

- 3 helger i Skara (hund och kattetologi)
- En sväng till Umeå (hemligt)
- En helg i Sthlm (styrelseutbildning)
- Eventuellt en helg i Luleå (norrbottens vackraste hund)
- En till helg i stockholm (hund 2010)

Skoj! :)

Imorse på promenaden så dök det upp en massa tankar och funderingar som vanligt. JA, jag har redan hunnit vara på en 50-minuters promenad. Jag vet inte ens när jag steg upp, kollade aldrig klockan, men det måste ha varit vid sju någon gång :P

Iallafall, hur kan man säga "Min hund skulle aldrig.."? Det vet man väl ändå inte. Visst, man känner sin hund väldigt bra och vet hur den reagerar i olika situationer, men vipps så händer det något nytt som hunden aldrig har varit med om. Då är det svårt att förutse hur den kommer att reagera. Till exempel så ska man kanske inte säga "Min hund skulle aldrig rymma". Tänk om du har en hanhund och en riktigt mumsig löptik går förbi gården och riktigt visar upp sig för din hane. Hur vet du att könsdriften inte tar över och hunden rusar efter tiken? Eller "Min hund skulle aldrig bita". Tänk om den skulle bli provocerad och trängd, kanske skrämd också. Den kanske har försökt visa att den inte vill men tillslut ser den inte någon annan utväg än att bita ifrån.

Man ska nog aldrig säga aldrig när det gäller våra hundar. Åtminstone så behöver vi inte säga det högt, men jag tycker att vi kan tänka det inombords. För om vi går runt och inte riktigt litar på våra djur, och tänker att hemska saker ska hända, så är nog sannolikheten större att det faktiskt händer något. 

Ja, jag är fortfarande irriterad över vad som hände idag. Men det är bäst att jag går och lägger mig nu och vaknar upp imorgon och inte minns alls vad som har hänt. Eller jag ska åtminstone inte bry mig om det. Hänt har hänt. Det hjälper inte någon, varken mig eller Aite att tänka på det som varit. Vi blickar istället framåt och tror och hoppas på framsteg! Hundar lever i nuet, det borde vi människor också göra!

Glömde ju att framföra ett meddelande från min hund.
Aite tackar och bockar för alla gratulationer!
;)

Alla dagar borde vara som den här dagen, mer eller mindre iallafall. Både jag och Aite har haft kul hela dagen i princip :) Jag har ju redan berättat vad vi spenderade eftermiddagen med att göra, men nu på kvällen hände det mer skoj. Jag och Linn bestämde oss nämligen för att åka till BHK och träna. När vi kom dit mötte vi en massa härliga hundungdom-människor. Bland annat så var Michaela och Therese där och tränade så vi passade på att träna ihop lite. Det blev både inkallning och platsliggning. Det gick över all förväntan för Aite :) DUKTIG KILLE! Jag och Linn tränade lite själva också och jag tog tillfället i akt och körde några varv på agility-planen. När vi kände oss nöjda tänkte vi åka hem men kom inte så långt :P vi stannade på hedskolans fotbollsplan och lät Nero och Aite leka av sig. Det gick hur bra som helst. Aite vågade leka och bara stundvis verkade han tycka att Nero var lite för stor och läskig. På fotbollsplanen så körde vi även inkallning och platsliggning en gång till :) Sen bar det av hemåt.
Nu ligger min älskling däckad på golvet. Det har varit en lång och intensiv dag med massor av upplevelser för både mig och Aite. Jag ser fram emot kvällsrastningen. Det ska bli skönt att gå ut i kylan innan jag kryper ner under ett varmt täcke.

Vill passa på att länka till Stinas blogg - http://www.poodlepower.blogg.se
Hon har fler bilder från dagens upptåg!

Idag har det varit en otroligt fin och rolig hunddag :) Jag och Stina började med att promenera med hundarna till Vetehatten. Det blev lite passivitetsträning för hundarna och gott fika för oss. Dock så försökte Oskar och Aite mest leka med varandra :P nåväl.

Efter en stund kom Linn också dit med sin Nero. Vi promenerade tillbaka hem till mig och hämtade handdukar och bilnycklarna sen packade vi in oss i bilen. 3 människor och 4 hundar. Aite satt som vanligt mest och skällde halva vägen, Nero satt inträng mellan Linns ben och Oskar & Rasmus ville hela tiden smyga upp i mattes famn. Golvet är tråkigt!

Vi körde till abbortjärn. Vi befarade att det skulle vara en del folk där eftersom det var så varmt och skönt ute men det satt bara ett par lååångt borta så det var ingen fara att släppa lös alla jyckar. BUS, BUS, och BUS blev det. Det är så roligt att alla hundarna går så bra ihop :) Jag skulle vilja säga att det tar död på utrycket att hanhundar inte tycker om andra hanhundar. Alla våra pojkar busade så mycke de bara orkade, en del badande blev det också.

Jag är extra glad för Aites skull. Han är ju som ni kanske vet rädd för stora hundar, och Nero är en stor hund, men det gick riktigt bra. Förra gången de busade så var Aite lite rädd och avvaktande mot Nero men nu var han inte alls lika rädd :) KUL!

Bilder är ju ett måste efter en sån här dag:


Aite och Oskar (ja, man ser ju lite av hans päls) under bordet på Vetehatten


Bus!


Oskar tar sig ett dopp


Aite tar sig också ett dopp


Black, black, black and white


Liten, större och störst


Bada!


Mer bus!


Attack!


Krokodil-pudel? ;)

Jag och Aite har just kommit in. Vi har varit på en 70 minuter lång promenad. Otroligt härligt! Vi promenerade hemifrån oss till Granngården och köpte B-vitamin (som Linn tipsade om). Sedan gick vi vidare till sandviken och längs älven hela vägen hem. På ett ställe stannade vi och glodde på lite människor. Aite satt och spanade på en Engelsk Setter och jag satt och läste innehållsförteckningen till mitt inköp.

  (klicka för att se större)

Eftersom vädret är toppen idag (strålande sol, lagom varmt och lite blåsigt) så blir det nog en och annan hundaktivitet på schemat. Jag ska ringa till Stina och Linn och kolla om de är sugna på en hunddag. Jag tänkte mig något i stil med fika på Nyfikets uteservering och sedan bus och bad i abbortjärn :) Härligthärligt!

Nu blir det frukost på balkongen. Aite ligger redan där helt utslagen. Jag tvivlar på att han kommer vilja ha någon mat nu men jag gör ett försök!

/Helena&Aite

Jag började just fundera på att filmer och media påverkar en dels val av hundras. För visst är det så. Se bara på Lassie, 101 dalmatinerna, Beverly Hills Chihuahua, Hachiko... Vilken liten unge som helt vill väl ha en prickig hund efter att ha sett de 101 dalmatinerna. De ville då jag när jag var liten. Fast i och för sig så ville jag ha ett lejon också.. efter att ha sett Lejonkungen.

Vad betyder den här mediauppmärksamheten för raserna som hamnar i blickfånget? Tyvärr så tror jag många gånger att efterfrågan på just den hundrasen som syns i media blir större än vad som finns att tillgå. Och när efterfrågan blir större så ser ju oseriösa uppfödare och valpfabriker sin chans. Det är då de kan tjäna pengar. Jag tror att man ska vara väldigt noggrann när man bestämmer sig för att köpa en ras som media har ögonen på. Egentligen ska man ju vara det vad man än väljer för ras. Men det är nog viktigt att man tänker en extra gång. Varför köper jag den här rasen? Vad vet jag om rasen i sig? Och det är nog även extra viktigt vilken uppfödare man väljer. Är uppfödaren medlem i Svenska Kennelklubben? Och i dess rasklubb? Finns båda föräldradjuren att se. Är de friska? Har valparna blivit undersökta av veterinär och finns det intyg på det? Ser stamtavlan bra ut och är den utan inavel? Verkar uppfödaren ha bra erfarenheter av den här rasen? Har uppfödaren varit aktiv länge?

Det är ju så otroligt sorgligt när människor skaffar hund utan att inse att det innebär en hel del jobb och ansvar. Och det är så otroligt sorgligt att man köper en hund utan att veta vad rasen kräver. Ett impulsköp för att man såg en söt hund i armarna på en kändis har nog hänt fler gånger än vad som går att räkna. Stackars hund säger jag bara.

Jag började just fundera på hundar.. och människor. Och människor, med deras hundar. Kan man säga hur en människa är genom att se på personens val av hund? Dömer vi människor efter vilken ras de väljer? Gör vi det? Jag tror nog faktiskt att vi kanske gör det. Eller inte dömer, men vi skapar oss en bild av människan bara genom att se vilken ras de har. Ibland har vi rätt och ibland har vi fel. För att visa hur jag tänker så ger jag ett exempel:

Jag träffar Mattias som har en Jämthund. Jag vet ingenting om Mattias men direkt antar jag att han är en jägare på grund av att han har en jämthund vid sin sida. Jag föreställer mig även att han tycker om att vara i skogen och att ta långa promenader. Vi säger att jag genast blir intresserad av honom, dels för att han ser bra ut, hans hund ser bra och väluppfostrad ut och för att han ser ut att tycka om att vara ute. Efter att ha pratat med honom en stund får jag höra att hunden är hans pappas och att Mattias hatar att vara i skogen men älskar att ligga i soffan.

Nog tror jag att en del raser direkt kopplas till en viss personlighet eller livsstil. Egentligen är nog det helt riktigt av oss, för en jakthund passar väl bäst hemma hos någon som gillar att jaga och vara ute i skogen. En brukshund trivs nog bäst om den får vara med någon som låter den arbeta och vara igång. En del raser tycker jag är lite svårare att placera i fack. En mellanpudel tillexempel? Det första jag tänker när jag ser en pudel med ägare är - utställningmänniskor. Men pudlar är riktiga energiknippen och kan lika gärna höra hemma hos någon som älskar.. att fjällvandra.

Jag tror även att vi kan vara lite för snabba på att döma hunden i sig. Inte bara människan, utan den fyrbenta varelsen i kopplet. Jag har då mer än en gång (ungefär en miljon gånger) hört "Va? En spets? Usch, dom är så skälliga". Okej, Aite är en spets, en vakthund i grund och botten. Han har lätt (förmodligen lättare än andra raser) att ta till skall. Men det beror väl på hur man tränar hunden? Det är ju ägarens jobb att se till att skällandet blir kontrollerbart. Jag tror även att om man någon gång har stött på till exempel en aggresiv dvärgpinscher så är det säkerligen troligt att man blir lite avvaktande mot rasen i sig. Stöter man på en till av samma ras som inte verkar riktigt hundra så gör ju det knappast saken bättre. Naturligtvis är det ju inte så men det är lätt att dra förhastade slutsatser. Alla hundar är individer och jag tror att vilken hund som helst kan bli potentiellt farlig i händerna på fel ägare.

Tur så verkar jag än så länge vara en bra ägare för Aite inte speciellt skällig eller elak ;P Vi får väl hoppas att det fortsätter i samma riktning!

En nackdel med att vara sjuk, förutom just att man är sjuk, är att man har så mycket tid över till att tänka :P Jag har hållt på kolla en massa videor från när Aite var liten och gissa om man blir valpsjuk? Det finns ju inget underbarare än valpar. Det känns ju knappast bättre när jag dessutom har fått veta att min uppfödare har parat Aites mamma och pappa igen. Hmf.. Nåväl. Det är inget att göra åt saken, eller jag får väl åka till Angi och gosa med lilla Tyra.

I och för sig så tänker jag ju bara tillbaka på de fina stunderna. De ögonblicken som allt var så himla underbart. Det är lätt att glömma att valp också innebär en heeeel deeel jobb. Men det är det ju faktiskt värt ;)

Här får ni en video på min lilla ulltuss från när han bara var 12 veckor. Han var en riktigt liten killer redan då ;) Skakade ihjäl alla sina leksaker. Gullehund!

Hur svårt är det inte som nybliven hundägare att veta vad som är bra och mindre bra för hunden? Jag själv har då gett Aite vindruvor som jag nu i efterhand har fått höra är rena rama giftet för hundar. Så jag tänkte lägga in en liten lista på sånt som hundar inte bör få i sig.

• Avokado (innehåller persin som är giftigt för hundar)
• Broccoli (om man kokar det så är det ingen fara)
• Choklad (innehåller teobromin som är giftigt för hundar)
• Glykol (mycket giftigt för hundar)
• Grönmögelost (innehåller roquefortin som hundar kan reagera mot)
• Insjöfisk (ska aldrig ges rå pga parasiter osv, men kokt går bra)
• Kaffe (koffeinet kan ge hög puls och orsaka slaganfall)
• Lök (innehåller thiosulfat som är giftigt för hundar)
• Nötter (innehåller ofta höga halter av mögelsporer och mycket salt)
• Ojäst deg (degen kan jäsa i magen på hunden och ge alkoholförgiftning)
• Potatisblast och rå potatis (innehåller solanin och chaconin som är giftigt)
• Rabarber (bör inte ges för ofta, kan förstöra bildandet av röda blodkroppar)
• Rabarberblad (innehåller oxalsyra som i större mängder kan vara dödligt)
• Russin (kan ge bland annat njursvikt och även vara direkt dödligt)
• Råttgift (kan vara dödligt om hunden inte får behandling i tid)
• Rå äggvita (innehåller avidin som gör att kroppen får svårt att ta upp vitaminer)
• Salt (för mycket salt kan ge saltförgiftning)
• Saffran
• Spenat (bör inte ges för ofta, kan förstöra bildandet av röda blodkroppar)
• Svamp (en del svampar är gitfiga för hundar)
• Vindruvor (kan ge bland annat njursvikt och även vara direkt dödligt)
• Xylitol (kan leda till att hundens blodsocker sjunker)

Detta är vad jag har hört och det kanske är något som inte stämmer till 100% men förmodligen är det bra att unvika dessa saker! :)

/helena

UPPDATERING: Vill även passa på att säga att det förmodligen är olika för olika hundar. Linda berättade att hennes hundar brukar få lite vindruvor och russin ibland och dem lever ju och mår bra :) Så naturligtvis måste det ju skilja sig mellan våra fyrbenta. Men listan är på sånt som jag har läst och hört ska vara mindre bra. Mängden spelar ju också stor roll. En del tål lite, och andra knappt något alls :)

PUSS PÅ ER MINA LÄSARE! Hihi :)

Kom just på att jag läste något intressant idag. Jag har ju länge vetat att rå potatis och potatisblast inte är något som hundar bör äta, men jag ha aldrig hört något om att kokt potatis ska vara ett problem. Idag läste jag iallafall att det är många hundar som är känsliga även mot kokt potatis. De blir dåliga i magen och kräks. Gissa vilka funderingar som började dyka upp i skallen på mig när jag läste det? Jo, så här tänker jag. Aite har kräkts lite titt som tätt ända sen han var liten och jag har aldrig förstått varför. Eftersom det ändå inte har varit så överdrivet mycket så har jag heller inte börjat försöka reda ut varför han har kräkts. Ända sen Aite har varit liten så har han fått kokt potatis i maten då och då. Kan detta vara orsaken till Aites kräkningar? JAG HOPPAS VERKLIGEN DET. Tänk om det är något så enkelt som att han inte tål potatis. Det vore ju fantastiskt! Det som också får mig att tro det är att han har mått riktigt bra i nästan två veckor nu, inte kräkts en enda gång och under den här tiden har han inte ätit nå potatis. Jag ska hur som helst testa lite försiktigt och se om han reagerar när han äter potatis. Isåfall kan jag ha hittat lösningen! HIHI, hurraaaa!!! Annars är jag tillbaka på noll igen och då blir jag ledsen..

/ Dietist Helena

Det här inlägget ska inte handla om hund överhuvudtaget.. i och för sig gör det ju redan det eftersom jag skriver att det inte ska göra det, men skitsamma. Nu ska jag nämligen berätta vad jag shoppade på Nolia igår. För er som inte vet så är inredning och kläder andra intressen jag har. Jag är inte baaaraaa hundfreak.

Till mitt hem:
  

Till mig själv:
  

Jag är i Kalix. Klockan nio imorse kom jag på att jag skulle åka hit och halv ett satte jag och Aite oss i bilen. Nu sitter vi i Elins lägenhet och surrar. Vi tänkte nog gå ut och promenera strax och sen laga middag :) Imorgon lämnar jag och Aite Elin och åker vidare mot Piteå och Nolia.

Jag är föressten måttligt förbannad på min hund just nu. Den lilla tonårsjäveln har fått för sig att morra åt Elin. Han älskar ju Elin, men när han låg och gnagade på sitt ben så kom Elin och skulle klappa honom och då morrade han. Ni kan väl gissa att jag blev chockad och förbannad på samma gång. Han fick då höra ett och annat. Satans hund. Är det något jag tycker är totalt oacceptabelt så är det just det som hände. Hojja. Vad gör man? Jag grabbade tag i nackskinnet på honom och fyade honom tills han låg med magen blottad och inte ens tordes titta på mig. Jag tog inte benet ifrån honom utan lät honom ha kvar den men gjorde klart för honom att morra är fel.. Jag vet inte alls om jag gjorde rätt? eller helt fel? Jag vet inte? Det har bara hänt en gång innan (då var han ca 5 månader) så jag gjorde vad jag trodde var bäst för stunden. Måste googla det.. :P

Hundjävel.

En del hundar gillar att jaga, andra att hämta saker. Vissa gillar att gräva och en del tycker om att skaka. Aite är den sistnämnda typen. Ända sen han var liten har han varit en riktigt liten killer. Han skakar ihjäl alla sina leksaker. Han är frän. Iallafall så lyckas han alltid döda dem, men förra veckan så fick han igen. När han var mitt uppe i skakandet av en leksakskatt så slog den tillbaka så hårt att han släppte taget. Det har aldrig hänt förr. Nog får han ju en och annan smäll när han skakar saker men aldrig så att fått ont :P haha. Det roligaste av allt är att ni själva ska få se hur det gick till. Jag höll nämligen på filma honom när det hände.

Jag har just varit ute och kvällsrastat Aite. Det var svinfint väder när vi gick ut men efter bara typ 7 minuter började det ösregna. I vanliga fall hade jag nog jäktat på Aite och rusat in igen. Men inte ikväll. Det var så himla härligt att känna varmt sommarregn mot ansiktet. Så vi gick lite mer. Jag njöt i fulla drag. Det kändes precis som i en tjejfilm. Hon och Han kysser varandra i regnet, dyblöta. Aite är ju min kärlek och mitt allt.. han är mitt liv. Jag kände mig lika lycklig och till och med lyckligare än om det varit en kille jag stått ute i regnet med. Aite älskar mig lika villkorslöst som jag älskar honom. För honom spelar det ingen roll att mascaran rinner och håret ser ut som skit. Han dömer inte. Han älskar mig för den jag är och han finns alltid där för mig. Han sviker inte och han ljuger inte. Älskade hund!

Hej alla!
Jag ligger i sängen och myser ännu. Det känns riktigt jobbigt att kliva upp. Jag var ute på en liten rastningsrunda med Aite för en timme sen så jag kan ju egentligen ligga här lääänge. Men faktiskt så tänkte jag vara duktig och kliva upp snart. Dels så är jag grymt hungrig, säkert är Aite också det, och dels så vill jag göra något. Jag var inte så jättesugen på en långpromenad idag så jag tänkte göra alternativet till prommis - agility! Tror dessutom att jag ska ringa och väcka min sjusovande granne Stina och kolla om hon vill följa :) Då blir det lite vovvebus också. Dock så måste det göras i rätt ordning. Om hundarna får busa innan agilityn så är fördelen att Aite får lättare att koncentrera sig på mig, men nackdelen är att han redan är helt slut. Om man gör tvärt om då har ju Aite jättemycket energi till agilityn men vill hemskt gärna smita iväg och busa med Oskar. Hm. Det senare alternativet är iallafall bättre för då orkar han med agilityn.

Den här taggiga saken träffade jag och Aite alldeles nyss. Vi var ute på kvällsrastning när den kom springandes över vägen. Aite blev genast intresserad och jag var naturligtvis tvungen att fota. Sen insåg jag att "Ojdå, nu kanske Aite tror att det är en potentiell lekkompis eftersom jag gick fram till den så obekymrat" så jag var ju tvungen att agera. Så fort Aite tog ett steg närmare så sa jag försiktigt men lite strängt åt honom. Då backade han lite bak och jag berömde direkt. När han sedan vände sig och började gå därifrån fick han massor av beröm. Hoppas att han fattade att igelkottar inte är bra lekkompisar!!

Nu till något annat..

Michaela kommenterade inlägget jag skrev tidigare om hur jag kände när Aite var liten. Hon skrev något klokt tycker jag, och det var att rädslan aldrig försvinner. Man är alltid osäker när en ny hund kommer in i ens liv. Det spelar ingen roll om det är den första eller hundrade. Det känns verkligen som att det är så sant. Det tar ett tag innan man lär känna sin hund, och de är ju alla olika så man kan nog inte säga att "så här är det" när det gäller hundar :) De är alla individer!

Det finns mycket som jag älskar med mina och Aites promenader. Men något som jag verkligen uppskattade den här morgonen var att få tänka. Alla möjliga tankar passerade i min skalle under morgonens prommis. Minnen från när Aite var pytteliten började dyka upp i skallen och när man väl börjar tänka på valp så är det svårt att sluta.

Iallafall så började jag fundera om jag gjorde rätt.. ni vet.. med allt? För er som inte vet så är Aite min första hund. Vi har aldrig haft hund i familjen heller men det är något jag alltid har velat ha. Så det har ju verkligen varit en ny erfarenhet för mig.. att skaffa hund :) Jag minns att jag tyckte de fyra första veckorna var hemska, men samtidigt underbara. De var underbara när Aite var go och snäll. De var hemska när han kissade inne och grät på nätterna. Nog tänkte jag många gånger "vad i hela friden har jag gett mig in på?" och "jag kommer aldrig klara av det här själv". Jag har gråtit, inte bara en gång utan flera. Jag har känt mig så ensam, maktlös och rädd.

Det som förmodligen var det värsta med att skaffa sin första hund är just rädslan. Jag var hela tiden rädd att göra fel. Jag var rädd för att jag inte visste någonting om hur hundar fungerar och varför de gör på olika sätt. Det tog nog flera veckor innan jag på riktigt började förstå mig på den lilla varelsen jag hade tagit mig an. Första gången Aite fick hicka blev jag jätteorolig tills jag insåg vad det var :P Något annat som alltid har varit jobbigt är att jag hela tiden varit ensam. Det har varit jag och Aite, ingen annan. Min familj har ju varit till stor hjälp men eftersom jag flyttade hemifrån innan jag skaffade honom så har jag ju fått ta allt ansvar själv.. och alla smällar. Att vara "ensamstående" med en valp har inte varit det lättaste. Alla känslor, alla frågor.. Det har ju inte direkt funnits någon att dela dem med. Ingen att dela ansvaret med..

Men jag har lyckats bra. RIKTIGT BRA.. om jag får säga det själv. Jag lever, och Aite lever. Jag har lärt mig så otroligt mycket och det har Aite också gjort. Jag tycker att han har utvecklats till en fin hund. Självklart har vi ju mer att lära, både jag och han.. men hittils så är jag nöjd. Jag överlevde valpperioden. Jag klarade det. Nu ska jag bara överleva resten också ;)