Allergisk reaktion?
Ja herregud.. Är det inte det ena så är det ju det andra. Som ni vet så har ju Aite varit sjuk. I tisdags på eftermiddagen svullnade hans högra öga upp. Jag ringde till veterinären och fick komma direkt. Veterinären tittade i ögat och kollade så att det inte var något skräp eller någon skada på själva hornhinnan. Det var det inte. Så jag fick ögondroppar och kortisonsalva som jag skulle droppa i ögat i 3 dagar.
Jag åkte hem igen och efter ett tag så tittade jag på min hund och insåg att det där är inte min Japanska Spets, det är en bulldog. Han hade alltså svullnat upp i hela ansiktet, speciellt runt nosen. Jag blev ju lite orolig men bestämde mig för att avvakta.. En stund senare så började även det andra ögat svullna upp.
Jag ringde till jourveterinären och diskuterade saken. Hon sa att det förmodligen var någon slags allergisk reaktion på något. Jag frågade om det kunde vara medicinerna som han äter mot magen och hon sa att det finns ju alltid en risk att det är det. Jag gav inte medicinerna på tisdag kväll utan bestämde mig för att vänta och ringa till Gammelstan på onsdag morgon och höra vad de tror.
Natten mot onsdag var jättejobbig för stackars Aite. Han var orolig, gnällig och hade väldigt svårt att få ro. Han gick omkring halva natten och kom flera gånger till min säng och gnällde. Det var som att han ville säga något till mig.. förmodligen försökte han tala om att han hade ont och att det var obehagligt.
På onsdag morgon så hade svullnaden nästan gått ner helt och hållet men man märkte att det fortfarande inte var helt bra med honom.. Han bettede sig helt enkelt väldigt underligt :P haha. Jag ringde till gammelstan och pratade. Hon som jag pratade med sa att en allergisk reaktion på mediciner kan komma när som helst men att det troligaste är att det kommer första eller andra dagen som de får medicin.. Så hon sa att jag skulle prova ge medicinerna igen och ha honom under uppsikt. Hon skulle även be min veterinär ringa upp senare under dagen.
Så jag gav medicinen igen och var väldigt orolig att han skulle bli sämre igen. Men ingenting hände. Hela dagen igår mådde han rätt bra, och åt bra. Jag fick inget samtal från veterinären men på kvällen diskuterade jag med mamma om att det kanske kunde vara så att han har blivit biten av något.. tex någon insekt. Eller, som vi tyckte var ännu troligare.. att han kanske blivit bränd av en humla? Men man vet ju aldrig.. Kanske är medicinen iallafall? Det lär jag ju aldrig få reda på.
Idag däremot så ringde veterinären. Hon sa precis det jag befarade.. att man väldigt sällan får reda på vad orsaken till sånna här allergiska reaktioner är. Det kan vara medicinen, det kan vara en insekt.. eller i stort sett vad som helst..
Så vi lämnade den frågade och diskuterade vidare kring Aites magproblem. Alla provsvaren hade kommit nu och det var inget som var onormalt. Igår och idag har han ätit bra och inte spytt något alls så vi kom fram till att han får fortsätta med fodret så länge det fortsätter att vara bra. Men om det vänder och han börjar spy igen så ska jag ringa tillbaka. Om jag vill fortsätta utreda vad det är för fel på honom så sa hon att det i stort sett finns 2 alternativ. Det ena är att göra ett vävnadsprov. Då kan de antingen gå in i magen med kamera och se hur det ser ut och ta en bit vävnad, eller så öppnar de upp honom. Det andra alternativet är att börja behandla med kortison. Det finns ju för och nackdelar med både och.. Att öppna upp är ju kostsamt och innebär ju en viss risk.. Att behandla med kortison är i längden rätt jobbigt för kroppen och man får egentligen aldrig reda på orsaken bakom problemet..
Som det känns nu så vill jag bara att han ska bli bra och eftersom han har varit bra idag och igår så känns det som en ljusning. Men blir det inte bättre så måste jag ju gå vidare för att hitta problemet. För er som inte vet så har ju Aite alltid haft problem med magen, ända sen har var liten. Just därför tyckte veterinären att det var viktigt att få reda på vad som egentligen är fel. "Aite är ju ung och har förhoppningsvis många år kvar att leva..." sa hon. Och det är så sant. Jag vill ju inte att han ska gå runt och ha ont i magen, spy och må dåligt i resten av sitt liv. 1 ½ år är nog länge...
Håll tummarna!
/Helena & Aite
Jag åkte hem igen och efter ett tag så tittade jag på min hund och insåg att det där är inte min Japanska Spets, det är en bulldog. Han hade alltså svullnat upp i hela ansiktet, speciellt runt nosen. Jag blev ju lite orolig men bestämde mig för att avvakta.. En stund senare så började även det andra ögat svullna upp.
Jag ringde till jourveterinären och diskuterade saken. Hon sa att det förmodligen var någon slags allergisk reaktion på något. Jag frågade om det kunde vara medicinerna som han äter mot magen och hon sa att det finns ju alltid en risk att det är det. Jag gav inte medicinerna på tisdag kväll utan bestämde mig för att vänta och ringa till Gammelstan på onsdag morgon och höra vad de tror.
Natten mot onsdag var jättejobbig för stackars Aite. Han var orolig, gnällig och hade väldigt svårt att få ro. Han gick omkring halva natten och kom flera gånger till min säng och gnällde. Det var som att han ville säga något till mig.. förmodligen försökte han tala om att han hade ont och att det var obehagligt.
På onsdag morgon så hade svullnaden nästan gått ner helt och hållet men man märkte att det fortfarande inte var helt bra med honom.. Han bettede sig helt enkelt väldigt underligt :P haha. Jag ringde till gammelstan och pratade. Hon som jag pratade med sa att en allergisk reaktion på mediciner kan komma när som helst men att det troligaste är att det kommer första eller andra dagen som de får medicin.. Så hon sa att jag skulle prova ge medicinerna igen och ha honom under uppsikt. Hon skulle även be min veterinär ringa upp senare under dagen.
Så jag gav medicinen igen och var väldigt orolig att han skulle bli sämre igen. Men ingenting hände. Hela dagen igår mådde han rätt bra, och åt bra. Jag fick inget samtal från veterinären men på kvällen diskuterade jag med mamma om att det kanske kunde vara så att han har blivit biten av något.. tex någon insekt. Eller, som vi tyckte var ännu troligare.. att han kanske blivit bränd av en humla? Men man vet ju aldrig.. Kanske är medicinen iallafall? Det lär jag ju aldrig få reda på.
Idag däremot så ringde veterinären. Hon sa precis det jag befarade.. att man väldigt sällan får reda på vad orsaken till sånna här allergiska reaktioner är. Det kan vara medicinen, det kan vara en insekt.. eller i stort sett vad som helst..
Så vi lämnade den frågade och diskuterade vidare kring Aites magproblem. Alla provsvaren hade kommit nu och det var inget som var onormalt. Igår och idag har han ätit bra och inte spytt något alls så vi kom fram till att han får fortsätta med fodret så länge det fortsätter att vara bra. Men om det vänder och han börjar spy igen så ska jag ringa tillbaka. Om jag vill fortsätta utreda vad det är för fel på honom så sa hon att det i stort sett finns 2 alternativ. Det ena är att göra ett vävnadsprov. Då kan de antingen gå in i magen med kamera och se hur det ser ut och ta en bit vävnad, eller så öppnar de upp honom. Det andra alternativet är att börja behandla med kortison. Det finns ju för och nackdelar med både och.. Att öppna upp är ju kostsamt och innebär ju en viss risk.. Att behandla med kortison är i längden rätt jobbigt för kroppen och man får egentligen aldrig reda på orsaken bakom problemet..
Som det känns nu så vill jag bara att han ska bli bra och eftersom han har varit bra idag och igår så känns det som en ljusning. Men blir det inte bättre så måste jag ju gå vidare för att hitta problemet. För er som inte vet så har ju Aite alltid haft problem med magen, ända sen har var liten. Just därför tyckte veterinären att det var viktigt att få reda på vad som egentligen är fel. "Aite är ju ung och har förhoppningsvis många år kvar att leva..." sa hon. Och det är så sant. Jag vill ju inte att han ska gå runt och ha ont i magen, spy och må dåligt i resten av sitt liv. 1 ½ år är nog länge...
Håll tummarna!
/Helena & Aite
Tomt..
Det är så tomt utan Aite :( När jag sitter i bilen tänker jag "visst är han med?". När jag ska åka hemifrån så börjar jag kolla runt och undra vars han är. När jag är på väg att göra något så funderar jag om jag kanske måste gå ut och rasta Aite innan. Man är verkligen inkörd på det här med att ha hund. Det blir väldigt ensamt när han inte är runt fötterna. Sakna!
Sjuk matte, sjuk hund
Här har det varit dött igen. Jag har varit sjuk, sjuk och åter sjuk.
Söndag den 24:e april fick jag feber och har haft hög feber sen dess. Nu i måndags (på min födelsedag!) fick jag tid till läkaren och de konstaterade att det var någon infektion i kroppen så nu har jag påbörjat en 14-dagars antibiotika kur. Det är nån riktig hästmedicin det där.. tar jag den på tom mage blir jag helt snurrig och illamående :P
Nåväl, nog pratat om mig.
Igår blev Aite sjuk.
Någon gång strax efter 11 började Aite spy. Först spydde han upp all mat, sen kom det en massa slem och skumm.. Sen kom det blod, blod och lite mer blod. Jag blev ju såklart väldigt orolig direkt när jag såg att det var blod och det dröjde inte länge förän jag ringde till jourveterinären. De ville att jag skulle komma in direkt så 13:30 var jag där. De tog en massa olika prover och röntgade även honom.
Röntgen visade på en viss irritation i magen. Alla blodprover var normala förutom ett.. det var något som hade att göra med bukspottskörteln. Veterinären sa att när det provet är onormalt så ska man ta det på största allvar så hon skickade en remiss till Gammelstans djursjukhus och sa åt mig att åka dit snarast. Hon sa att han förmodligen skulle bli inskriven där och få stanna någon dag. Jag åkte hem, tog med mig lite gjejer och lät Aite vara ute en stund.. men han hade verkligen ingen ork. Han bajsade blod och la sig bara på gräsmattan och ville inte göra något alls. Jag och mamma satte oss i bilen och körde mot Gammelstan. Aite var helt slut och sov i stort sett hela vägen.
När vi kom fram var klockan strax efter 18. Han blev undersökt av en veterinär där också och de tog lite fler blodprover. De sa att de trodde att det kunde vara bukspottskörtelinflammation men de var väl inte helt säkra. De har tagit ett sådant test också men det måste skickas till Tyskland för analys så svaret på den kommer nog inte förän nästa vecka. Veterinären förklarade att det skulle avvakta och se vad de andra blodproverna visade och att de skulle ge honom dropp och smärtlindring tills vidare. De skulle också ge honom kontrast så att de kunde röntga honom idag..
Veterinären sa att det inte var någon idé för oss att vara kvar utan att hon istället skulle ringa om det var något konstigt på proverna och att Aite skulle få stanna kvar. Så igår kväll åkte vi tillbaka. Det var inte alls roligt att lämna Aite och se honom gå iväg med en helt okänd människa..
Idag pratade jag med Gammelstan igen. De sa att han mådde lite bättre idag. Han hade inte kräkts något mer och inte heller bajsat. Röntgen visade inget konstigt och alla andra prover var normala.. De hade gett honom lite mat och skulle nu vänta och se hur han reagerar på det. Om han inte kräks upp det eller får diarré så ska han få lite mer och mår han fortfarande bra och kan äta imorgon så blir det mest troligt att hämta hem honom då :)
Det känns både bra och dåligt. Jag är ju livrädd att han ska bli sämre igen när vi kommer hem.. men samtidigt så vill jag ju inget hellre än att få hem honom!
Aite <3
Söndag den 24:e april fick jag feber och har haft hög feber sen dess. Nu i måndags (på min födelsedag!) fick jag tid till läkaren och de konstaterade att det var någon infektion i kroppen så nu har jag påbörjat en 14-dagars antibiotika kur. Det är nån riktig hästmedicin det där.. tar jag den på tom mage blir jag helt snurrig och illamående :P
Nåväl, nog pratat om mig.
Igår blev Aite sjuk.
Någon gång strax efter 11 började Aite spy. Först spydde han upp all mat, sen kom det en massa slem och skumm.. Sen kom det blod, blod och lite mer blod. Jag blev ju såklart väldigt orolig direkt när jag såg att det var blod och det dröjde inte länge förän jag ringde till jourveterinären. De ville att jag skulle komma in direkt så 13:30 var jag där. De tog en massa olika prover och röntgade även honom.
Röntgen visade på en viss irritation i magen. Alla blodprover var normala förutom ett.. det var något som hade att göra med bukspottskörteln. Veterinären sa att när det provet är onormalt så ska man ta det på största allvar så hon skickade en remiss till Gammelstans djursjukhus och sa åt mig att åka dit snarast. Hon sa att han förmodligen skulle bli inskriven där och få stanna någon dag. Jag åkte hem, tog med mig lite gjejer och lät Aite vara ute en stund.. men han hade verkligen ingen ork. Han bajsade blod och la sig bara på gräsmattan och ville inte göra något alls. Jag och mamma satte oss i bilen och körde mot Gammelstan. Aite var helt slut och sov i stort sett hela vägen.
När vi kom fram var klockan strax efter 18. Han blev undersökt av en veterinär där också och de tog lite fler blodprover. De sa att de trodde att det kunde vara bukspottskörtelinflammation men de var väl inte helt säkra. De har tagit ett sådant test också men det måste skickas till Tyskland för analys så svaret på den kommer nog inte förän nästa vecka. Veterinären förklarade att det skulle avvakta och se vad de andra blodproverna visade och att de skulle ge honom dropp och smärtlindring tills vidare. De skulle också ge honom kontrast så att de kunde röntga honom idag..
Veterinären sa att det inte var någon idé för oss att vara kvar utan att hon istället skulle ringa om det var något konstigt på proverna och att Aite skulle få stanna kvar. Så igår kväll åkte vi tillbaka. Det var inte alls roligt att lämna Aite och se honom gå iväg med en helt okänd människa..
Idag pratade jag med Gammelstan igen. De sa att han mådde lite bättre idag. Han hade inte kräkts något mer och inte heller bajsat. Röntgen visade inget konstigt och alla andra prover var normala.. De hade gett honom lite mat och skulle nu vänta och se hur han reagerar på det. Om han inte kräks upp det eller får diarré så ska han få lite mer och mår han fortfarande bra och kan äta imorgon så blir det mest troligt att hämta hem honom då :)
Det känns både bra och dåligt. Jag är ju livrädd att han ska bli sämre igen när vi kommer hem.. men samtidigt så vill jag ju inget hellre än att få hem honom!
Aite <3
Knas i magen.. :(
Jag skrev ju igår kväll att det var dags att gå ut för att Aite höll på vandra fram och tillbaka hemma.. och det är ett tecken på att han vill ut. Så jag gick ju ut med honom.. och han fortsatte trampa runt där ute. Han försökte sätta sig och bajsa flera gånger men ändå inte.. Han som vek benen och sen ångrade han sig. Tillslut hittade han en plats som han verkade tycka var lämplig. Då kom floden :P haha. Räserbajs! Fräääscht... Nåväl. När han hade bajsat klart så reste han sig upp och spydde.. och spydde.. Sen var han som "färdig". Lite skakis i benen verkade han. Jag gick runt med honom en stund till sen gick jag in.
Under natten har han sovit hela tiden så det var nog bara något snabbt förhoppningsvis..
Förmodligen har han ätit något olämpligt. Eller så är det magsjuka.
Hade det varit det nya fodret så känns det som att han borde ha reagerat tidigare för han har ju ätit det nästan två veckor och mått prima!
Men man vet ju aldrig..
Ett tappert försök till morgonpromenad
Klockan 06:30 lämnade jag och Aite lägenheten för en lång och härlig promenad. Jag hann nog gå i ca 10 minuter, sen bajsade han. Ibland så är det INTE kul att ha hund. I stort sett allt som kom från Aites bak hamnade i pälsen. FRÄSCHT. Jag försökte ta bort det med snö men nej, det var för mycket och så frös det på en gång eftersom det är nästan -20. Så det var ju bara så fint att vända hem igen. Läxa till mig själv: Börja ha med våtservetter på promenaderna! Det är sällan det händer att det fastnar i pälsen men när det väl gör det så är det ju bra att kunna få bort det.
Så nu var det promenaden förstörd. Jag får aktivera oss lite här inne istället :P
/ H
Så nu var det promenaden förstörd. Jag får aktivera oss lite här inne istället :P
/ H
SKITHUND.
Ibland är det INTE kul att ha hund. Dagar som denna så känner jag att all min valpsjuka är som bortblåst. Dagar som denna känner jag att en annons på blocket inte hade suttit fel (skämt åsido). Idag har Aite varit en riktigt pungråtta. Haha. Okej, tanken är att jag ska vara sur, irriterad och arg men när jag slänger en blick på den där vita hårbollen som ligger på däckad på köksgolvet så kan jag seriöst inte låta bli att le. Trots att jag är arg, och LESSSSSS!!!!!!
I morse var Aite lika underbar som vanligt :) Och när jag kom hem från jobbet tog vi en riktigt skön promenad där Aite skötte sig utmärkt. Han var pigg och glad och lyssnade på allt matte sa. När blev den här dagen sämre då? Jo. När jag och Aite var hos mor och far. Barffas kom dit och Aite blev till en riktigt surgubbe. Han morrade så fort Barffas kom innanför dörren och slutade inte i första taget. Jag hann bli sur både en och två gånger. Sen var Aite lite allmänt tjuring mot honom. Grrrr!!!!
Jag fattar inte vad det är för fel?!?! Aite har aldrig gjort så här mot någon. Han älskar ju alla hundar, eller han ogillar ju stora hundar, men det är ju bara för att han är rädd för dem. Och det visar han helt enkelt genom att bara sätta sig så långt ifrån den stora hunden som möjligt och typ ignorera den. Men inte Barffas! Barffas ska sättas på plats och han ska man vara riktigt sur på.. verkar Aite tycka.
Kan det bero på att Barffas är valp? Att han är stor och lite klumpig? Men ändå. Jag blir så irriterad för Barffas är verkligen hur snäll som helst och gör aldrig något tillbaka. Han bara finner sig i att Aite är en suris. Dumma Aite. Skithund. Överlag så funkar allt jättebra mellan Aite & Barffas men då och då får Aite för sig att Barffas är hemsk.
Jag har även hunnit bli irriterad över att Aite absolut mååååste skälla som en vettvilling när det plingar på dörren eller när någon kommer in genom dörren (hos mamma och pappa, inte hos mig). Jag tycker inte att det gör något att han liksom skäller för att säga "det kommer någon matte" men att han skäller för att i stort sett skrämma bort den som kommer är inte OKEJ. Hos mig skäller han max 1-2 gånger, ibland inte alls. Jag vet att hundar är duktiga på att skilja på platser och vad som är OK på vilken plats, men jag är ändå orolig att hans jobbiga beteenden ska börja även här hos mig.. Och i vilket fall som helst så tycker jag att det är FEEEL. Varför ska han behöva skälla ut alla som kommer som om dem vore livsfarliga?
Dumma hund. Hårdträning? Ja absolut.
Sötnos.
I morse var Aite lika underbar som vanligt :) Och när jag kom hem från jobbet tog vi en riktigt skön promenad där Aite skötte sig utmärkt. Han var pigg och glad och lyssnade på allt matte sa. När blev den här dagen sämre då? Jo. När jag och Aite var hos mor och far. Barffas kom dit och Aite blev till en riktigt surgubbe. Han morrade så fort Barffas kom innanför dörren och slutade inte i första taget. Jag hann bli sur både en och två gånger. Sen var Aite lite allmänt tjuring mot honom. Grrrr!!!!
Jag fattar inte vad det är för fel?!?! Aite har aldrig gjort så här mot någon. Han älskar ju alla hundar, eller han ogillar ju stora hundar, men det är ju bara för att han är rädd för dem. Och det visar han helt enkelt genom att bara sätta sig så långt ifrån den stora hunden som möjligt och typ ignorera den. Men inte Barffas! Barffas ska sättas på plats och han ska man vara riktigt sur på.. verkar Aite tycka.
Kan det bero på att Barffas är valp? Att han är stor och lite klumpig? Men ändå. Jag blir så irriterad för Barffas är verkligen hur snäll som helst och gör aldrig något tillbaka. Han bara finner sig i att Aite är en suris. Dumma Aite. Skithund. Överlag så funkar allt jättebra mellan Aite & Barffas men då och då får Aite för sig att Barffas är hemsk.
Jag har även hunnit bli irriterad över att Aite absolut mååååste skälla som en vettvilling när det plingar på dörren eller när någon kommer in genom dörren (hos mamma och pappa, inte hos mig). Jag tycker inte att det gör något att han liksom skäller för att säga "det kommer någon matte" men att han skäller för att i stort sett skrämma bort den som kommer är inte OKEJ. Hos mig skäller han max 1-2 gånger, ibland inte alls. Jag vet att hundar är duktiga på att skilja på platser och vad som är OK på vilken plats, men jag är ändå orolig att hans jobbiga beteenden ska börja även här hos mig.. Och i vilket fall som helst så tycker jag att det är FEEEL. Varför ska han behöva skälla ut alla som kommer som om dem vore livsfarliga?
Dumma hund. Hårdträning? Ja absolut.
Sötnos.
FREDAG!!.. och allergi?! :/
Herregud vad fort veckan har fått. Säkert för att jag har haft saker att göra varenda dag. En hel del långpromenader, jobb varje dag, styrelsemöte, bebismys, föreläsning med polisen och diverse annat :) Nu är det bara en timme kvar tills jag måste infinna mig på jobbet. Ikväll måste jag packa lite för imorgon åker ju jag och Aite till Kalix. Jag är alltid orolig när jag ska åka buss med honom.. För busschauffören kan ju neka oss att följa med om det finns någon allergiker på bussen. Tyvärr.. Men kommer jag dit iallafall så är jag nöjd :) Sen får väl hemresan lösa sig på annat sätt om jag inte skulle få åka med.
Jag tänkte även berätta att det blir att boka tid på vårdcentalen för mig när jag kommer hem igen. Jag har ju varit "förkyld" ända sen typ november. Och det vill inte ge med sig.. Jag har iallafall nu insett att det förmodligen inte är förkyldning. Förmodligen så är jag allergisk. Frågan är ju mot vad? Jag håller på intala mig själv att det INTE är mot pälsdjur. Det kan det inte vara, och det får det inte vara. Då dör jag. Seriöst.. Jag hade gått under. Mitt liv har blivit så mycket rikare, och så glädjefyllt sen jag skaffade Aite så att få höra att jag inte kan ha fler djur skulle ha ihjäl mig. Jag skulle aldrig i livet sälja Aite på grund av någon äcklig allergi. Never. Då är det bara kämpa på och äta allergi tabletter istället. Men OM det nu är pälsdjur så blir det ju knappast att skaffa en till hund iallafall.. Och bara det är ju hjärtskärande :/
Nåväl. Min teori är iallafall att det är damm. Jag har varit känslig mot det förut och förmodligen (och förhoppningsvis) så är det ju det som gör sig påmint. Som ni kanske vet så jobbar jag med kläder, och kläder dammar extremt mycket. Och jag har jobbat väldigt mycket ända sen november så kanske är det därför jag mår som jag mår.
Men sånt är livet. Jag får väl se vad som händer och fötter efter att jag varit på vårdcentralen.
/Helena
Jag tänkte även berätta att det blir att boka tid på vårdcentalen för mig när jag kommer hem igen. Jag har ju varit "förkyld" ända sen typ november. Och det vill inte ge med sig.. Jag har iallafall nu insett att det förmodligen inte är förkyldning. Förmodligen så är jag allergisk. Frågan är ju mot vad? Jag håller på intala mig själv att det INTE är mot pälsdjur. Det kan det inte vara, och det får det inte vara. Då dör jag. Seriöst.. Jag hade gått under. Mitt liv har blivit så mycket rikare, och så glädjefyllt sen jag skaffade Aite så att få höra att jag inte kan ha fler djur skulle ha ihjäl mig. Jag skulle aldrig i livet sälja Aite på grund av någon äcklig allergi. Never. Då är det bara kämpa på och äta allergi tabletter istället. Men OM det nu är pälsdjur så blir det ju knappast att skaffa en till hund iallafall.. Och bara det är ju hjärtskärande :/
Nåväl. Min teori är iallafall att det är damm. Jag har varit känslig mot det förut och förmodligen (och förhoppningsvis) så är det ju det som gör sig påmint. Som ni kanske vet så jobbar jag med kläder, och kläder dammar extremt mycket. Och jag har jobbat väldigt mycket ända sen november så kanske är det därför jag mår som jag mår.
Men sånt är livet. Jag får väl se vad som händer och fötter efter att jag varit på vårdcentralen.
/Helena
Kanske en lösning?
Jag har läst runt lite och googlat Aites problem. Det kan ju vara något värre, men det kan även vara något så enkelt som att han har tom och lite sur mage. Det var flera som skrev att de hade haft samma problem som mig, alltså att hunden spyr gult på morgonen.. De hade då provat ge kvällsmålet senare så att hunden inte hade så tom mage på morgonen och i och med det hade kräkningarna försvunnit. Nu får Aite sitt sista mål mat vid 17-18 tiden. Jag ska testa ge hans kvällsmål senare, kanske vid 20-21 nu i ett par dagar så får jag väl se om det blir bättre annars måste jag ringa veterinären..
Risken finns ju att om det fortsätter så blir han så där sjuk som han en gång blev. Veterinären trodde då att han fick magkatarr mest troligt på grund av att han hade spytt så mycket. Det i sin tur gjorde ju att han spydde mer eftersom magen var helt förstörd.. Och när han spydde så mycket så blev ju halsbandlarna förstörda och inflammerade.
Så det gäller ju verkligen inte att det blir något återkommande.. Jag måste få bukt med problemet NU. Jag ska iallafall testa att ge kvällsmålet senare.. Hoppas det hjälper! :)
Blä, blä och blä!
Det är så typiskt.. när allt går bra så ska det självklart vända och bli dåligt igen. Aite har ju mått riktigt bra nu under hela hösten i stort sett. Han har haft någon släng av magsjuka och lite diarré men knappt några kräkningar alls.. Tills nu. Nu verkar det ha satt igång igen. Jag blir galen av att inte veta vad som är fel?! Måste kanske ringa till veterinären och prata lite.
Iallafall.. Det som har hänt nu är att kräkningarna han hade när han var yngre verkar komma tillbaka. Det är samma visa hela tiden. De senaste typ 2 veckorna har han kräkts nästan varje morgon. Bara lite grann och det kommer bara upp gult slem :S Resten av tiden mår han bra.. det är alltså bara på mornarna han mår dåligt.
Inte nog med detta. Vet ni vad jag också börjar märka? Aites annars så svarta och fina nos är inte lika svart och fin längre.. Den har blivit lite gråare och helt enkelt blek. Jag får väl hoppas att det inte är något allvarligt, utan bara sån där vinternos eller vad det nu kallas. Hm.
Jobbigt iallafall.. Jag önskar att Aite kunde berätta vad som är fel :(
Iallafall.. Det som har hänt nu är att kräkningarna han hade när han var yngre verkar komma tillbaka. Det är samma visa hela tiden. De senaste typ 2 veckorna har han kräkts nästan varje morgon. Bara lite grann och det kommer bara upp gult slem :S Resten av tiden mår han bra.. det är alltså bara på mornarna han mår dåligt.
Inte nog med detta. Vet ni vad jag också börjar märka? Aites annars så svarta och fina nos är inte lika svart och fin längre.. Den har blivit lite gråare och helt enkelt blek. Jag får väl hoppas att det inte är något allvarligt, utan bara sån där vinternos eller vad det nu kallas. Hm.
Jobbigt iallafall.. Jag önskar att Aite kunde berätta vad som är fel :(
Dålig uppdatering, jag vet!
Nu är jag iallafall frisk och kry. Och när man blir frisk så är det bara att återgå till jobbet. Det känns som att det är det enda jag gör just nu. Jobbar.. tur att det är kul :P Men jag har så dåligt samvete så att jag till och med drömmer mardrömmar på nätterna. Jag hatar att Aite behöver vara ensam så mycket. Och jag hatar att mina föräldrar måste vara med honom så mycket. Aite är mitt ansvar, min hund. Men mamma och pappa ser ju seriöst honom mer än vad jag gör. Nåväl, nästan iallafall. Jag vet att de gärna har honom hos sig men det känns ändå jobbigt. Usch..
Förhoppningsvis så känns det värt det när pengarna kommer i januari.
När jag blir stor ska jag verkligen ha ett jobb där jag kan ha med Aite. Eller, fel ordval, jag vill inte bara "ha med honom" utan jag vill att han ska få vara med mig under dagarna. Jaja, 4 veckor kvar sen får jag mer tid till min hund igen.
OM det hade varit sommar nu så hade det inte känns liiika jobbigt. För då hade jag kunna spendera min lediga tid ute i det gröna, på agilityplanen eller längs något promenadstråk med Aite. Nu blir det väldigt lite stimulans, tyvärr :/
HOJJAAA....
Voivoi, sjuk igen?!
Blä!!!!!.. för att vara sjuk. När jag vaknade imorse kände jag mig trött, men i övrigt pigg och kry. När jag kom in från morgonprommisen med Aite så kände jag att jag började frysa, få ont i magen och blev allmänt hängig. Just innan jobbet så var magen så kass att jag fick lägga mig i hallen i fosterställning för att det skulle göra mindre ont. Nåväl, kämpade mig till jobbet och orkade med två timmar där. Jag fick dammsuga med dunjacka och vantar på :P När chefen kom så sa hon att jag såg helt förstörd ut och bad mig gå hem :P Det var nog lika bra.
Nu ligger jag med yllekallingar, mjukisbyxor, långärmad tröja och fleecetröja under täcket. Jag har iallafall kunna ta av mig vantarna nu ;) Min übergulliga pappa har varit ute och rastat Aite och kommit med lite mat till mig.. som jag inte fick i mig så mycket av, menmen :P
Nu ska jag sluta klaga och ta tag i min lilla lista som jag är väldigt dålig på att skriva. "Ses i nästa inlägg" ;) haha, om man nu kan säga så?
/EnSjukling
Nu ligger jag med yllekallingar, mjukisbyxor, långärmad tröja och fleecetröja under täcket. Jag har iallafall kunna ta av mig vantarna nu ;) Min übergulliga pappa har varit ute och rastat Aite och kommit med lite mat till mig.. som jag inte fick i mig så mycket av, menmen :P
Nu ska jag sluta klaga och ta tag i min lilla lista som jag är väldigt dålig på att skriva. "Ses i nästa inlägg" ;) haha, om man nu kan säga så?
/EnSjukling
Jobbigt..
Idag har jag varit med om något sjukt. Jag har varit irriterad, arg och ledsen, allt på samma gång. Jag försökte just börja skriva vad som har hänt men det går inte. Jag kan iallafall påpeka att en del människor verkligen inte har något vett innanför pannbenet, och en del människor borde inte få ha hund. That's it.
Min hund är en fegis
Alltså, Aite är en riktig liten fegis just nu. Igår när vi skulle ut på morgonprommis så hann vi bara gå typ 10 min så vände jag. Han gick med svansen mellan benen, blev rätt för minsta lilla ljud och slängde hela tiden blickar bakåt. Så jag insåg att det inte var någon idé att fortsätta utan började gå hem igen. Då hade han mycket bättre fart, gick med bestämda steg hemåt. Han ville knappt stanna och nosa. Konstig hund.
Vet ni vad jag tänkte att det kan bero på?
1. Han är mörkrädd
2. Just när vi gick ut blev han rädd för en stooor sopsäck, alltså började promenaden dåligt.
Men när jag sedan diskuterat saken med min mor så berättade hon något som gav mig lite klarhet i det hela. När Aite har varit hos dem så har pappa gått ut med Aite, runt kvarteret bara. Brevid gångstigen så är det skidspår. En gång, för kanske en vecka sen så hade det kommit en skidåkare med hund farandes bakom dem, och Aite hade blivit jätterädd. Han blev så rädd så att han sprang heeela vägen hem till mamma och pappa igen och satt på deras gård och skällde tills pappa kom. Aite trodde alltså att hunden, som sprang framför skidåkare, jagade honom! Hemska värld för en liten hund :P
Den andra incidenten inträffade för bara någon dag sedan. Då var det samma visa igen. En skidåkare kom farandes. Skidåkaren hade ingen hund men Aite hade väl förmodligen blivit ordentligt skrämd vid första händelsen så han sprang allt vad han orkade hela vägen hem, för skidåkaren "jagade" ju honom.
Alltså, förmodligen så sitter väl det här i ännu eftersom han är så orolig och hela tiden går och tittar bakåt. Nåväl, det är väl bara att hoppas på att det släpper snart och låtsats som ingenting. Jag tänkte ta med honom någon dag när jag åker skidor, då kanske han ser att det inte är någon fara :)
Vet ni vad jag tänkte att det kan bero på?
1. Han är mörkrädd
2. Just när vi gick ut blev han rädd för en stooor sopsäck, alltså började promenaden dåligt.
Men när jag sedan diskuterat saken med min mor så berättade hon något som gav mig lite klarhet i det hela. När Aite har varit hos dem så har pappa gått ut med Aite, runt kvarteret bara. Brevid gångstigen så är det skidspår. En gång, för kanske en vecka sen så hade det kommit en skidåkare med hund farandes bakom dem, och Aite hade blivit jätterädd. Han blev så rädd så att han sprang heeela vägen hem till mamma och pappa igen och satt på deras gård och skällde tills pappa kom. Aite trodde alltså att hunden, som sprang framför skidåkare, jagade honom! Hemska värld för en liten hund :P
Den andra incidenten inträffade för bara någon dag sedan. Då var det samma visa igen. En skidåkare kom farandes. Skidåkaren hade ingen hund men Aite hade väl förmodligen blivit ordentligt skrämd vid första händelsen så han sprang allt vad han orkade hela vägen hem, för skidåkaren "jagade" ju honom.
Alltså, förmodligen så sitter väl det här i ännu eftersom han är så orolig och hela tiden går och tittar bakåt. Nåväl, det är väl bara att hoppas på att det släpper snart och låtsats som ingenting. Jag tänkte ta med honom någon dag när jag åker skidor, då kanske han ser att det inte är någon fara :)
Att ha hund är inte alltid svinkul
Alltså, ibland är det inte så där jäääättekul att ha hund. Typ 4 % av tiden är det tråkigt. Idag har det varit tråkigt. Och jag verkar inte vara den enda som har haft det lite jobbigt.. Linda har också haft hundar som inte riktigt hållit tätt. Aite har tydligen mått lite dåligt under dagen och spytt. Jag har varit borta i flera timmar och upptäckte alltså detta först när jag kom hem.. Efter att ha gosat med Aite en stund så kände jag att han luktade illa, och när jag sen kollade ordentligt på honom så såg jag att han hade spya i hela pälsen. Han har alltså spytt i hallen (inte på mattan tack och lov) och sedan har han lagt sig i spyan. Så han var typ.. gul och alldeles kletig i pälsen. Luktade illa gjorde han också. Nåväl.. Sånt händer. Det var ju bara ställa honom i duschen. Jag tror att jag fick bort det värsta men jag ska ge han ett ordentligt bad imorgon bitti istället.
/Kräk-matte Helena
/Kräk-matte Helena
Hjälp mig att identifiera detta:
Märket är ungefär lika stort som en tia-krona. Vad har varit elakt mot Aite?
Är det en mygga? Ett knott? En broms? Eller något helt annat?
Han har då aldrig haft ett sådant märke tidigare..
Och som den nyblivna hundägare jag är så har jag ju ingen aning :S
Impulsidéer är bra. Att morra är dåligt.
Jag är i Kalix. Klockan nio imorse kom jag på att jag skulle åka hit och halv ett satte jag och Aite oss i bilen. Nu sitter vi i Elins lägenhet och surrar. Vi tänkte nog gå ut och promenera strax och sen laga middag :) Imorgon lämnar jag och Aite Elin och åker vidare mot Piteå och Nolia.
Jag är föressten måttligt förbannad på min hund just nu. Den lilla tonårsjäveln har fått för sig att morra åt Elin. Han älskar ju Elin, men när han låg och gnagade på sitt ben så kom Elin och skulle klappa honom och då morrade han. Ni kan väl gissa att jag blev chockad och förbannad på samma gång. Han fick då höra ett och annat. Satans hund. Är det något jag tycker är totalt oacceptabelt så är det just det som hände. Hojja. Vad gör man? Jag grabbade tag i nackskinnet på honom och fyade honom tills han låg med magen blottad och inte ens tordes titta på mig. Jag tog inte benet ifrån honom utan lät honom ha kvar den men gjorde klart för honom att morra är fel.. Jag vet inte alls om jag gjorde rätt? eller helt fel? Jag vet inte? Det har bara hänt en gång innan (då var han ca 5 månader) så jag gjorde vad jag trodde var bäst för stunden. Måste googla det.. :P
Hundjävel.
Räserbajs
Det verkar tack och lov som att det inte var något allvarligare med Aite den här gången än lite vanlig, hederlig "räserbajs". Hehe. Skönt det iallafall. Det känns som att det har varit mycket problem med min hund och hans mage under hela tiden jag har haft honom. Han har spytt rätt ofta och varit dålig i magen lite titt som tätt. Undra om det är något han är lite överkänslig mot? Det tåls att försöka ta reda på. Jag ska nog börja skriva upp vad han äter så kanske man kan se något samband.. förhoppningsvis. För jag HATAR när han är dålig :/ det är så hemskt att se sitt hjärta sjuk.
/Helena
/Helena
SKIT
Jajemen, skit. (KÄNSLIGA LÄSARE VARNAS!) Inatt/imorse någongång så har Aite inte riktigt kunnat hålla igen och.. bajsat på sig helt enkelt. Jag upptäckte ju naturligtvis inte detta förrän vi gick på morgonpromenaden. När vi kom ut så upptäckte jag att han var brun i baken och började ana att något inte riktigt stod rätt till. När han sedan skulle göra nummer 2 två promenaden så var det seriöst som ett brunt vattenfall. Fräscht. När vi sedan kom hem igen så sköljde jag av honom och gick på "bajsjakt" i lägenheten. Mina farhågor besannades. En brun hög i köket och en i vardagsrummet, på balkongmattan (den ska verkligen slängas!). Nånå, vad kan man göra? Det är ju verkligen inget att bli arg åt. Faktiskt så var det nästan så att jag tyckte att det var lite skrattretande. Det gör det liksom så klart att våra hundar aldrig någonsin kommer bli 100% rumsrena. Förr eller senare tror jag att det händer en olycka för nästan alla. Iallafall så tycker jag lite synd om Aite.. Han vill inte ens skita på min mamma och pappas gård, varför i hela friden skulle han vilja göra det inne, i lägenheten?? Stackarn, det måste ha varit jobbigt för honom :/
Hoppas bara inte att det är något allvarligt i magen nu igen. Jag orkar verkligen inte med mer spya. Och jag tycker så synd om Aite. Det kan verkligen inte vara kul :/ Jag ska iallafall ge honom lite mat nu, han måste vara alldeles tom i magen. Det får nog bli lite skonkost i form av ris och kokt kött.. Ifall att det är något på gång :S
/Helena
Hoppas bara inte att det är något allvarligt i magen nu igen. Jag orkar verkligen inte med mer spya. Och jag tycker så synd om Aite. Det kan verkligen inte vara kul :/ Jag ska iallafall ge honom lite mat nu, han måste vara alldeles tom i magen. Det får nog bli lite skonkost i form av ris och kokt kött.. Ifall att det är något på gång :S
/Helena
Sjuk bebis verkar må bättre :)
Det är en stoooor tummen upp. Han mådde riktigt dålig igår kväll. Usch, man blir så himla orolig. Han är ju mitt allt! Min älskade ögonsten.. När han äääntligen slutade spy så var han så himla slut att han knappt orkade gå. Det var med nöd och näppe jag fick ut honom för att kissa. Sen däckade han på bädden och har sovit i den resten av natten. Han har inte rört sig en millimeter. Stackars hund.. Undra vad det kan ha varit?
Sjuk bebis :/
Aite är sjuk. Något skit med magen verkar det vara. Han har haft diarré och nu på kvällen har han även kräks hur mycket som helst. Typ varannan minut i en timmes tid. Blev så orolig att jag ringde till veterinären.. Precis när jag hade pratat med henne verkade kräkningarna sluta. Nu har han varit kräkfri i hela 20 minuter. WOW. Det känns som att det kommer bli en jobbig natt :/
