Vet ni vad jag just upptäckte? Att jag sällan skriver om de negativa sakerna med Aite, det som vi jobbar på och försöker förbättra. Oftast så skriver jag ju om sådant som är bra och bara allmänt om vad som händer. Vad beror det på? Vi kanske inte vill berätta för att det är pinsamt? Eller så vill vi inte riktigt erkänna att våra hundar inte alltid är så perfekta som vi önskade att de var. Men varför det egentligen? :) Ingen är ju felfri. Alla har vi våra brister, så även våra hundar. Att se felen gör ju att man kan ta steget till att förbättra dem. Men låtsas man inte om dem så kommer de alltid att finnas där under ytan.  

Ni som känner mig och Aite och som ofta läser den här bloggen vet ju att Japansk Spets i grund och botten är framavlad som vakthund. Det har ju både sina fördelar och nackdelar. Jag har lyckats kontrollera Aites vaktinstinkter bra på de flesta plan förutom ett - i bilen. Aite vaktar bilen som om den vore hans käraste ägodel. Kommer någon nära så skäller han. Det gäller både när jag är i bilen och när jag inte är i den. Det här har varit ett stort problem för mig, eftersom det är otroligt frustrerande att ha en hund som sitter och tokskäller när man kör i tätbebyggt område. Nu till något positivt: Det har blivit bättre! Hurra :D Och vi fortsätter göra framsteg men än är det inte bra. Han skäller inte lika mycket nu, utan oftast bara någon gång beroende på hur långt borta "hotet" är. När det var som värst och inget verkade fungera så funderade jag seriöst på att köpa ett Anit-skäll halsband. Tack och lov så sparade jag slantarna genom att ha tålamod och åter tålamod.

Det var ett problem som jag har med min Aite. Andra som jag har är bland annat att han är väldigt kräsen, rädd för stora hundar, otroligt envis och att han inte vet hur man hälsar fint på människor. Det där med att hälsa fint är helt och håller mitt eget fel. Jag har aldrig lärt honom hur gör när man hälsar fint. Det är jag själv och mina närmsta som har tyckt att det är så gulligt när han kommer studsande och hoppar och slickar på en. Fy på mig alltså! ;)

Nåväl. Nu vet ni det :) Ingen är perfekt.

/Helena