Inatt har jag sovit som en stock tack vare alvedon. När febern steg så där upp emot 40 grader så kände jag att det var bäst att ta 2 alvedon. Sen har jag sovit som en stock hela natten. Skönt. Och jag verkar fortfarande vara feberfri :)

Vet ni vad jag ska göra idag? Jo, sånt som man gör när man är sjuk. Jag ska kolla film! Och inte vilken film som helst.. Mysteriet på Greveholm! Kommer ni ihåg? Det är ju den där gamla julkalendern! :) hihi. Mysigt.

Aite ser lite smått uttråkad ut dock men jag tänkte ge honom något att aktivera sig själv med :)

Nu ska jag slå igång filmen!! :D

ÅÅÅÅHHH.. jag längtar verkligen till lördag. Då ska jag fixa fint inför julen :) Jag ska storstäda hela lägenheten, in i minsta vrå. Och jag ska tvätta rent en massa. Sist men inte minst så ska jag självklart JULPYNTA!!!!!!!!!!! hihi. jag längtar som bara den. Tänk vad mysigt! :) Julmusiken kommer klinga fint medan jag svänger med dammtrasan :P Det bästa av allt är ju att jag är ledig hela dagen och allt jag gör ska jag få göra med min hund :) Det känns som att jag knappt kommer se honom nu när jag ska jobba så mycket inför jul. Så lördag kommer bli bra på många sätt.. Julkulor, julgardiner, ny matta i vardagsrummet, nya sängkläder, adventsljusstake, julmusik och världens bästa JULHUND. Underbart!!!

Tror att jag måste fota före och efter-bilder på mitt hem så att ni får se hur julfint det blir :)

Något annat som jag också längtar till är måndag. Då är jag nämligen också ledig heeeela dagen, så då tänkte jag passa på att julbaka.. Knäck, lussebullar och pepparkakor! Kanske kokar en skinka när jag ändå är igång, eller så rullar jag lite köttbullar.. även fast jag inte tycker om köttbullar.

Hur som helst, ni märkerväl att jag är lyrisk över att det snart är jul? JAG ÄLSKAR JULEN. Det är ju den mysigaste tiden på hela året. ÅåÅÅhhh..

NU: mys med hund.
SNART: back to work

Jag har suttit på styrelsemöte med Hundungdom i mer än TVÅ timmar. Vi har seriöst pratat om allt, känns det som.. för jag minns inte ett dugg av vad som har sagts :P Tur att Anna för protokoll. Nåväl..

På hemvägen vad jag tvungen att tävla med Anna. Anna och jag bor ju grannar, och både jag och hon hade varsin person att köra hem så vi var ju tvungen att kolla vilken volvo det var mest gasa i ;) GISSA VEM SOM VANN!?!? JAG såklart. Skulle inte tillåta något annat ;) hehe.

Nu är det seriöst dags att gå och sova, jag är helt trött i skallen. Det är dålig luft eller något i BHKs kontor. Det var som en bastu där inne och huvudvärken är inte nådig.

/H

Jag har inget att säga! :P Hejdå

Igår när jag och Aite träffade Barffas så slog det mig hur otroligt olika våra hundar är. Både som individer och som ras. När Aite var liten var han rädd för i princip allt, han följde mig vart jag än gick och grät hela nätterna.. Aite var också otroligt lättlärd, gjorde väldigt sällan hyss och faktiskt så var han en lugn valp. Hans framfart märktes iallafall inte :P När jag tänker på hur Aite var och ser hur Barffas är nu så blir det liksom så tydligt att de är framavlade för olika ändamål, vilket gör att de beter sig helt olika i vissa situationer. För er som inte vet så är ju Aite en Japansk spets och Barffas är en Riesenschnauzer.

Aite grät hela nätterna i 4 veckors tid - Barffas har inte ens gnällt
Aite var rädd för allt - Barffas verkar inte ens veta vad rädsla är
Aite följde mig som en svans - Barffas följer också som en svans
Aite var otroligt lättlärd - Barffas verkar också vara rätt lättlärd
Aite gjorde väldigt sällan hyss - Barffas gör lite mer hyss ;)
Aite var överlag väldigt lugn - Barffas är.. mindre lugn :P

Tänk att vi genom avel kan få fram i princip vilka betenden som helst hos våra hundar. Orädd - Försiktig. Social - Mindre social. Jaktlust - Ingen jaktlust alls. OSV OSV OSV. Det är rätt otroligt. Och vi människor kan bara välja och vraka bland alla egenskaper.

Någon annat som jag lagt märke till med Aite och Barffas är att Barffas använder nosen, hela tiden! När Aite var liten (kanske 12 veckor) så provade jag att dra en köttbulle efter golvet och så la jag köttbullen i slutet av mitt lilla spår. Men Aite förstod inte det där med att nosa. Han använde ögonen i första han och försökte titta vars köttbullen var. Jag upplevde att det ofta var så att nosen inte användes så flitigt som den gör idag. Vad kan man då dra för slutsats av detta? Jo, jag tror att Barffas kommer att bli en UTMÄRKT spårhund :) Det är väl det syster & svåger har tänkt satsa på också..

Tack för mig, hejdå.