Alltså, Aite är en riktig liten fegis just nu. Igår när vi skulle ut på morgonprommis så hann vi bara gå typ 10 min så vände jag. Han gick med svansen mellan benen, blev rätt för minsta lilla ljud och slängde hela tiden blickar bakåt. Så jag insåg att det inte var någon idé att fortsätta utan började gå hem igen. Då hade han mycket bättre fart, gick med bestämda steg hemåt. Han ville knappt stanna och nosa. Konstig hund.

Vet ni vad jag tänkte att det kan bero på?
1. Han är mörkrädd
2. Just när vi gick ut blev han rädd för en stooor sopsäck, alltså började promenaden dåligt.

Men när jag sedan diskuterat saken med min mor så berättade hon något som gav mig lite klarhet i det hela. När Aite har varit hos dem så har pappa gått ut med Aite, runt kvarteret bara. Brevid gångstigen så är det skidspår. En gång, för kanske en vecka sen så hade det kommit en skidåkare med hund farandes bakom dem, och Aite hade blivit jätterädd. Han blev så rädd så att han sprang heeela vägen hem till mamma och pappa igen och satt på deras gård och skällde tills pappa kom. Aite trodde alltså att hunden, som sprang framför skidåkare, jagade honom! Hemska värld för en liten hund :P

Den andra incidenten inträffade för bara någon dag sedan. Då var det samma visa igen. En skidåkare kom farandes. Skidåkaren hade ingen hund men Aite hade väl förmodligen blivit ordentligt skrämd vid första händelsen så han sprang allt vad han orkade hela vägen hem, för skidåkaren "jagade" ju honom.

Alltså, förmodligen så sitter väl det här i ännu eftersom han är så orolig och hela tiden går och tittar bakåt. Nåväl, det är väl bara att hoppas på att det släpper snart och låtsats som ingenting. Jag tänkte ta med honom någon dag när jag åker skidor, då kanske han ser att det inte är någon fara :)