När jag var hos veterinären och vaccinerade Aite förra veckan så träffade jag ett par med två 12-veckors valpar av samma ras, och samma kull, i väntrummet. Vi pratade lite och mannen berättade att ena valpen var hemskt åksjuk medan den andra inte brydde sig alls. Detta fick ju genast mig att tänka.

Om (när) jag skaffar en till hund så vill jag ju att den ska vara som Aite, minus några saker som tillexempel rädsla och skall. Jag vill helt enkelt ha en "perfekt" hund. Men tänkt så får jag inte det. Tänk så får jag en hund som är åksjuk, allergisk mot typ allt, rädd för en massa saker, vägrar bli rumsren, biter sönder allt i sin väg, terroriserar både människor och hundar.. OCH SÅ VIDARE. Det finns ju massor av skräcksenarion. Visst, jag vet att det till stor del blir vad man gör det till, alltså: hunden blir vad vi formar den till att bli. Men en del hundar har ju lättare för att göra vissa saker än andra.

Tänk om jag får en liten valp som är helt bit-galen, och biter i allt och alla? Aite har ju alltid varit en liten ängel när det gäller sina tuggbehov. Han lärde sig fort att människor, andra hundar, möbler, mattor och lister inte är tuggleksaker. Jag har aldrig haft problem med den biten. Tänk då om jag skulle få en valp som tuggar i sig ALLT? Hm.

Det gör det hela lite läskigt och jag blir tveksam till om jag verkligen ska ha en till. Tänk om jag lyckas få värsta terror-hunden och att jag misslyckas med allt? Nej, tacka vet jag Aite. Han är seriöst underbarast i världen på de flesta sätt. Snäll, go, duktig, gör sällan några dumheter, lättlärd... listan skulle kunna bli lång!

Ibland tänker jag för mycket, jag vet!

/Helena