Jag började just fundera på hundar.. och människor. Och människor, med deras hundar. Kan man säga hur en människa är genom att se på personens val av hund? Dömer vi människor efter vilken ras de väljer? Gör vi det? Jag tror nog faktiskt att vi kanske gör det. Eller inte dömer, men vi skapar oss en bild av människan bara genom att se vilken ras de har. Ibland har vi rätt och ibland har vi fel. För att visa hur jag tänker så ger jag ett exempel:

Jag träffar Mattias som har en Jämthund. Jag vet ingenting om Mattias men direkt antar jag att han är en jägare på grund av att han har en jämthund vid sin sida. Jag föreställer mig även att han tycker om att vara i skogen och att ta långa promenader. Vi säger att jag genast blir intresserad av honom, dels för att han ser bra ut, hans hund ser bra och väluppfostrad ut och för att han ser ut att tycka om att vara ute. Efter att ha pratat med honom en stund får jag höra att hunden är hans pappas och att Mattias hatar att vara i skogen men älskar att ligga i soffan.

Nog tror jag att en del raser direkt kopplas till en viss personlighet eller livsstil. Egentligen är nog det helt riktigt av oss, för en jakthund passar väl bäst hemma hos någon som gillar att jaga och vara ute i skogen. En brukshund trivs nog bäst om den får vara med någon som låter den arbeta och vara igång. En del raser tycker jag är lite svårare att placera i fack. En mellanpudel tillexempel? Det första jag tänker när jag ser en pudel med ägare är - utställningmänniskor. Men pudlar är riktiga energiknippen och kan lika gärna höra hemma hos någon som älskar.. att fjällvandra.

Jag tror även att vi kan vara lite för snabba på att döma hunden i sig. Inte bara människan, utan den fyrbenta varelsen i kopplet. Jag har då mer än en gång (ungefär en miljon gånger) hört "Va? En spets? Usch, dom är så skälliga". Okej, Aite är en spets, en vakthund i grund och botten. Han har lätt (förmodligen lättare än andra raser) att ta till skall. Men det beror väl på hur man tränar hunden? Det är ju ägarens jobb att se till att skällandet blir kontrollerbart. Jag tror även att om man någon gång har stött på till exempel en aggresiv dvärgpinscher så är det säkerligen troligt att man blir lite avvaktande mot rasen i sig. Stöter man på en till av samma ras som inte verkar riktigt hundra så gör ju det knappast saken bättre. Naturligtvis är det ju inte så men det är lätt att dra förhastade slutsatser. Alla hundar är individer och jag tror att vilken hund som helst kan bli potentiellt farlig i händerna på fel ägare.

Tur så verkar jag än så länge vara en bra ägare för Aite inte speciellt skällig eller elak ;P Vi får väl hoppas att det fortsätter i samma riktning!