Faster, en räddare i nöden?

Jag ringde nyss till faster :) Hon är lite av en förebild för mig när det gäller hundar. Hon är helt enkelt otroligt duktig med Canis lupus familiaris, dvs hund. Jag berättade att Aite har börjat bli lite trotsig och så där. Så jag tänkte åka dit imorgon och diskutera lite med henne :) Höra om hon har några bra tips. Och sen är det ju alltid bra socialisering och träning för honom. 

Faster har tre hundar själv. 2 norrbotten spetsar och en labradorblandning. Min lillkusin har väl börjat kolla efter en fjärde nu :) En mindre ras tror jag? Så det ska bli intressant. Och jag tror att det börjar bli dags för Aite att träffa alfa-tiken nu ;) Förut så ville inte faster låta hennes "ledarhona" träffa Aite för tydligen kan den vara ganska dominant och visa var skåpet ska stå. Inte aggresiv på något sätt men typ.. "rätt ska vara rätt". När Aite var liten var han ju rädd för ALLA andra hundar så det hade ju kanske inte varit så smart då, men nu tror jag att han kan behöva det..

Det ser jag iallafall fram emot imorgon :) Annat som står på schemat är:
- långpromenad
- städa
- fika hos syster
- fika med Malin
- valpkurs

Just ja, vi fick ju hemläxa från valpkursen. Om jag inte minns helt fel så skulle vi ta reda på bakgrund om just vår ras. Så som vad rasen avlades fram för och vad jag kan dra för nytta av det idag. Och om det är något speciellt jag bör tänka på med den här rasen. Jag tror att det är sånt nästan alla tar reda på innan man skaffar hund? Eller det finns säkert personer som inte tänker så långt. Men det gjorde iallafall jag. Det kan i vilket fall som helst vara kul att fördjupa sig ännu mer i Aites ursprung. Jag ska skriva här sen vad jag kom fram till, så ni får veta mer om just min ras :) Japansk spets!

Vi kan ju börja med en bild på en av de snyggaste japanska spetsarna ;) nämligen Aite. Bilden är tagen när han låg i sin lilla resväska på väg hem från uppfödaren. Jag och min syster flög dit och tillbaka för att hämta honom :) På bilden är vi på Arlanda. FATTA VAD SÖÖÖÖÖT!!!!!!!!



Vid det här laget vet ni nog hur han ser ut. Men jag tycker själv att det är mycket roligare med bilder än med bara text! Hoppas att ni också tycker det!

/Helena och sin tonårspojke


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0