Det är så roligt att höra om folk som skaffar hund. Jag blir så glad för deras skull för jag vet hur mycket glädje en hund kan ge. Men jag blir också lite fundersam när jag ser eller hör om folk som skaffar hund utan att tänka efter före. Jag tycker ofta att jag får höra "När jag skaffar hund vill jag ha en schäfer". Okej, varför vill du ha det? "De är så fina!". Okej?!

Det har hänt 3 gånger på kort tid nu att jag har hört precis det här. Antingen direkt till mig själv, via andra eller bara på håll. Tyvärr så verkar det som att en del inte riktigt förstår att en del raser kräver mer än andra. Och vars slutar allt? Jo, personen får en underbar schäfervalp som sedan växer upp till en okontrollerbar hund. Allt för att man inte ville förstå att en schäfer (eller någon annan bruksras) kräver mer än att man "kastar en boll då och då" eller "går en långpromenad 1 gång i veckan".

Det är synd om de hundarna! Tänk dig själv att du aldrig får göra det du egentligen vill göra. Tänk om det bästa du vet är att vara ute i skogen och spåra. Då får du jobba med nos och vara den hund du egentligen är.. men allt du får göra är begränsat till kvarteret du bor på. Du får sällan träffa andra hundar, promenaderna är enformiga och du får aldrig utlopp för all energi du har bubblande under ytan.

Det skulle jag kalla ett tråkigt hundliv. För mig är det viktigt att Aite får göra sånt som hundar gör, och sånt som han blev framavlad för att göra. Aite är som sagt en vakthund i grund och botten. Han får INTE skälla i tid och otid, men vid vissa tillfällen låter jag honom skälla. Som när han får en ny leksak eller när han får syn på ekorren. Jag och Aite har ibland till och med suttit och skällt ikapp. Jag säger "Voff, voff!" Och han svarar mig. En gång tror jag vi satt minst en halvtimme och bara skällde. Gissa om han var nöjd efteråt? Han var lycklig för att han fick göra något han tycker om att göra, och han fick göra det med mig (men på mina villkor naturligtvis) :) Sötnos.

Jag har nu också upptäck hur roligt han tycker det är att gräva. Speciellt om JAG också gräver. I helgen så var jag ute med honom och då ställde jag mig och börjare gräva med foten. Aite sprang genast fram till mig och hjälpte till. Så det slutade med att både jag och han stod och grävde en grop.

Att få göra sånt som hundar alltid gjort är ju viktigt för deras välbefinnande. Sitta på en snöhög och spana, rulla sig i äckliga saker, snurra 700 varv i bädden innan man lägger sig, nosa reda på saker, gömma saker, springa iväg med maten IFALL någon skulle komma och ta den.. ni vet, allt sånt. Tydligen finns det något fint ord för det här också.. Berikning? Visst kallas det så?

Nåväl. Det var det jag ville få ut idag.
Jag vet att jag har skrivit om det för men det är så viktigt.
Tänk efter innan ni väljer ras.
Låt hunden vara hund.
Gör saker som HUNDEN tycker är roliga.

/H