Det finns mycket som jag älskar med mina och Aites promenader. Men något som jag verkligen uppskattade den här morgonen var att få tänka. Alla möjliga tankar passerade i min skalle under morgonens prommis. Minnen från när Aite var pytteliten började dyka upp i skallen och när man väl börjar tänka på valp så är det svårt att sluta.

Iallafall så började jag fundera om jag gjorde rätt.. ni vet.. med allt? För er som inte vet så är Aite min första hund. Vi har aldrig haft hund i familjen heller men det är något jag alltid har velat ha. Så det har ju verkligen varit en ny erfarenhet för mig.. att skaffa hund :) Jag minns att jag tyckte de fyra första veckorna var hemska, men samtidigt underbara. De var underbara när Aite var go och snäll. De var hemska när han kissade inne och grät på nätterna. Nog tänkte jag många gånger "vad i hela friden har jag gett mig in på?" och "jag kommer aldrig klara av det här själv". Jag har gråtit, inte bara en gång utan flera. Jag har känt mig så ensam, maktlös och rädd.

Det som förmodligen var det värsta med att skaffa sin första hund är just rädslan. Jag var hela tiden rädd att göra fel. Jag var rädd för att jag inte visste någonting om hur hundar fungerar och varför de gör på olika sätt. Det tog nog flera veckor innan jag på riktigt började förstå mig på den lilla varelsen jag hade tagit mig an. Första gången Aite fick hicka blev jag jätteorolig tills jag insåg vad det var :P Något annat som alltid har varit jobbigt är att jag hela tiden varit ensam. Det har varit jag och Aite, ingen annan. Min familj har ju varit till stor hjälp men eftersom jag flyttade hemifrån innan jag skaffade honom så har jag ju fått ta allt ansvar själv.. och alla smällar. Att vara "ensamstående" med en valp har inte varit det lättaste. Alla känslor, alla frågor.. Det har ju inte direkt funnits någon att dela dem med. Ingen att dela ansvaret med..

Men jag har lyckats bra. RIKTIGT BRA.. om jag får säga det själv. Jag lever, och Aite lever. Jag har lärt mig så otroligt mycket och det har Aite också gjort. Jag tycker att han har utvecklats till en fin hund. Självklart har vi ju mer att lära, både jag och han.. men hittils så är jag nöjd. Jag överlevde valpperioden. Jag klarade det. Nu ska jag bara överleva resten också ;)