Jag saknar min hund. Han har sovit hos mamma och pappa inatt. Jag hatar att han inte är hos mig. Usch. Det är så ensamt och tråkigt. Jag vet att det är bra för honom att sova hos andra människor och vara med andra människor utan mig men jag är nog lite ego. Jag är så van vid att ha honom runt mig hela tiden och jag VILL ha honom runt mig hela tiden.. Så en natt utan honom är rena rama mardrömmen. Han är ju med mig och sover med mig varje dag och varje natt. Helena utan Aite är inte riktigt en hel Helena. Det fattas en stor bit. Han är min sambo och min kärlek. Det blir hemskt tomt utan sin sambo och sin kärlek. Jag hade hoppats på att få hämta hem honom nu på morgonen men då har min far (som älskar Aite) kidnappat honom och åkt 10 mil bort till min farmor och farfar. I och för sig så är det nyttigt för Aite. Att åka bil, att träffa gamla människor och att vara i ett nytt hus. Jag får fortsätta intala mig att det är bra för Aite. Det är bra för honom, det är bra för honom. Bra träning för honom. Då känns det lite bättre..


Hade han varit hemma så hade han förmodligen legat och myst som på bilden