Imorse på promenaden så dök det upp en massa tankar och funderingar som vanligt. JA, jag har redan hunnit vara på en 50-minuters promenad. Jag vet inte ens när jag steg upp, kollade aldrig klockan, men det måste ha varit vid sju någon gång :P

Iallafall, hur kan man säga "Min hund skulle aldrig.."? Det vet man väl ändå inte. Visst, man känner sin hund väldigt bra och vet hur den reagerar i olika situationer, men vipps så händer det något nytt som hunden aldrig har varit med om. Då är det svårt att förutse hur den kommer att reagera. Till exempel så ska man kanske inte säga "Min hund skulle aldrig rymma". Tänk om du har en hanhund och en riktigt mumsig löptik går förbi gården och riktigt visar upp sig för din hane. Hur vet du att könsdriften inte tar över och hunden rusar efter tiken? Eller "Min hund skulle aldrig bita". Tänk om den skulle bli provocerad och trängd, kanske skrämd också. Den kanske har försökt visa att den inte vill men tillslut ser den inte någon annan utväg än att bita ifrån.

Man ska nog aldrig säga aldrig när det gäller våra hundar. Åtminstone så behöver vi inte säga det högt, men jag tycker att vi kan tänka det inombords. För om vi går runt och inte riktigt litar på våra djur, och tänker att hemska saker ska hända, så är nog sannolikheten större att det faktiskt händer något.