En längtan

Nu är jag måttligt less på att inte ha några rutiner alls. Det känns som att hela vardagen faller när man inte har några speciella tider att passa eller saker att göra. Visst är det skönt att vara ledig, ta dagen som den kommer och inte planera längre än någon timme framåt. Men nu är jag alltså lite less på detta. Det ska bli så otroligt skönt att börja gå efter schema och få lite ordning och reda. Inte bara för min egen skull utan även för Aites skull. Hundar tycker ju tydligen om rutiner, och just nu har jag och Aite inga rutiner. Han har inte ens en bestämd mattid och vi kliver upp allt från klockan 06:15 till 09:00. Från och med vecka trettiofyra blir det ändring på detta. I 1½ vecka till ska jag vara mer eller mindre ledig och under den tiden ska jag passa på att åka en till vända till Kalix. Men sen ska jag försöka få rutiner. Jag kan tänka mig att en vanlig dag för mig under hösten kommer se ut så här:

- Vakna 06:30
- Promenad ca 45 min med Aite
- Frukost
- Dusch och fix
- Jobba (50%)
- Träna (mig själv)
- Plugga och mysa med hund
- Äta middag
- Hitta på någon aktivitet där Aite är inkluderad
- Sova

Detta är alltså mina förhoppningar men det lär ju inte riiiktigt bli så. Dels så beror det ju på om jag har förmiddagsvecka eller eftermiddagsvecka och sen så är det ju helt enkelt så att livet inte är så inrutat.

Nåväl. Nu ska jag iallafall göra något ovettigt.

/Helena


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0